En Bildande Blogg

Nu är det dags för något nytt

2011-01-09T22:41:00.001+01:00

Då var man tillbaka i Sverige och kylan.

Har varit en grymt härlig resa och det har varit extra kul att dela den med er, speciellt bröllopsdagen där bloggen slog all time high med över 260 besökare på en och samma dag från norr till söder. Det var visserligen i konkurens med bröllopet dagen innan som jag fotograferade så det var väl inte bara för att titta på oss :) Det är hur som rätt mycket med en blogg som snittar lika många besök en välbesökt månad.

Med nytt namn på mig själv blir det också en ny blogg och en ny plats för den. Plattityder - Triviala och intetsägande yttranden i ord och bild och finns på http://www.plattityder.se/ .

Vi ses där så fort som möjligt.

Middag på Grand

2011-01-06T17:53:00.001+01:00

6/1 @ Cape Town – Villa Cape Adventures

Det mesta har någon gång sitt slut och så även denna resa. Har hela tiden varit glad för de facto att vi är här efter allt strul och att den där missade veckan inte är något att gräma sig över. Skulle nog allt gärna vilja ha den nu i alla fall.

I går var vi till ett riktigt high end-ställe inne i Cape Town, en gammal hangarliknande byggnad nära vattnet som de skottat upp en massa sand framför och skapat en perfekt strandkänsla. Lite som Thaibåten i Stockholm men några hudra gånger bättre. Inramningen, baren på stranden, fantastisk mat, mycket mat jag det är liksom svårt att slå. Inte dyrt heller.

Inga ställen är dyra här relativt Sverige. Kostnaden mellan ingredienser för att laga själv och att gå ut är marginell. Kan bero mycket på den där minimilönen på 8 spänn. Mycket bra då att vi kommer hit och äter lite och hjälper ekonomin. Gillar du mat så är Sydafria grejen, vi har inte ätit något som inte smakat suveränt.

Schysst utsikt va?

Bar längst hangarbyggnadens vägg

Värdparet dricker drinkar.

Leah steker lite på stranden

Entrecote, fyra jäkla cm tjock och serverades med kommentaren "Table Mountain on a plate". Sydafrika kan mycket väl vara det bästa stället för den som vill leva upp till epiteten gourmé och gourmand på en och samma gång.

I dag har vi Beachat lite, tagit det lugnt, går liksom inte att göra något iden här stekheta värmen, fick ställa in Table Mountain och Godahoppsudden. I kväll blir det någon mysig restauran nära oss. Kenneth och Anna har ju privilegiet att bo 50 steg från första restaurangen och sedan ligger de i klasar efter vägen. Bra läge med trevlig omgivning.

På sätt och vis tur att det slutar snart med den här resan. Blir som en bra avslut på bildligt.blogspot.com, jag fick varningstext när jag laddade upp dessa bilder att nu får det vara nog, jag har tydligen slagit i taget för bloggers kapacitet, eller i alla fall vad de delar ut kostnadsfritt. Bara att betala då, jo men problembet är att med nytt efternamn måste det bli nytt konto och med nytt konto så blir det ny blogg. Allt följer liksom med epostadressen.

Synd på en så underbart finurlig och beskrivande adress. Får se vad den nya ska heta. Några idéer? Är även öppen för alternativa bloggar som är enkla att använda och lämpade för att visa bilder med lite text.

Hur som helst. Nu är det dags att vrida det sista ut det här med Sydafrika. Ses snart på kallare breddgrader.

Kåkstadstur

2011-01-05T23:00:00.003+01:00

5/1 @ Khayelitsha

Efter att ha upplevt det riktigt kalla Norrland innan jag åkte med grader på runt -25 så trodde jag aldrig jag skulle säga att det kan bli för varmt. Men nu har det varit 36 grader i några dagar och nattens sömn varit medioker. Att på det toppa med en kåkstadstur i gassande solsken så man transpirerar som en Kärcher högtrycksvätt med trasiga packningar , ja då börjar det bli lite för varmt.

Det blev hur som helst en bra upplevelser som satte lite perspektiv på saker och ting. Att vandra i apartheidens fotspår är inget man gör utan att det gör en viss inverkan på en som person.

Vi tillbringade dagen i Khayelitsha som är den enskilt största kåkstaden i Sydafrika, där första anhalten blev Philani som är en ideel organisation och ett närings och hälsoprojekt för att hjälpa barnen och även mödrarna.

Kenneth guidar oss genom dagen och visar prov på talanger som jag blev lite imponerad av. Mycket kärnfullt och innehållsrik tur som är väl värd att delta på.

Philani började som ett projekt för att lära ut vikten av näring till familjerna i kåkstaden för att minska spädbarnsdöden. Sedan har det växt till att nu innefatta sjukvård, tandläkare, ett hantverkscentrum och dagis. I hantverkscentrumet kan kvinnor skapa för att sedan sälja och få att trygga sin och barnens ekonomi. För dem som inte kan hantverkets konst kan lämna sina barn i trygghet hos barnhemmet för att fara in till staden och jobba med något annat.

En av de yngre deltagarna får här hjälpa till att väva.

Kvinnorna tejpar upp ett mönster som de drapererar med snören som de sedan trär tygstycken i olika färger. Tyget är rester från en tshirtstillverkning som fabriken skickar till dem.

Konstverken kan sedan köpas i butiken som ligger i anslutning till tillverkningen. En av dessa konstverk som hänger nedan tar 2 veckor styck att få till. När de sedan är sålda får de 500 Rand vilket är ganska exakt 500 kr. Om de lyckas sälja båda så ha de alltså 1000 kr i månaden. För att sätta de i perspektiv så kan sägas att vi lagade till en pasta putanesca igår för fyra personer och ingredienserna slutade på 300 kr. Att köpa mat här kostar lika mycket som i Sverige.

Vi åkte sedan till en kvinna vars riktiga namn jag ej kan återge med hennes smeknamn var Beauty som både i ett av de klassiska plåtskjulen som utgör själva stommen i en kåkstad. Vägar och tak är av plåt och golvet består av trampad jord som bekläds med en plastmatta och att gå där inne är som att hela havet stormar. Finns inte många raka vinklar eller saker som är i våg.

Beauty var en glad själ som tog i hand och släppte in oss i sin boning med ett gott skratt. Hon berättade om sitt liv som som sömmerska och vikten av att dela med sig av sin kunskap till så många som möjligt så att andra hade möjligheten att också skapa och kunna leva. Hon berättade sedan hur hur hon 2006 blev väldigt sjuk och det visade sig att hennes man hade varit ute och fulknullat och givit hennet HIV.

Allt blir plötsligt så jäkla overkligt, vi hade tagit i hand precis. Tankarna snurrar, hur fungerar nu det där med HIV, ska jag vara rädd... ? Jag har haft på solskyddsfaktor, hjälper det...? Vad fan händer.... Man kommer till sanns och börjar se rationellt på det hela. Men hon har sjukdomen och står där och är så glad och ytterst tacksam.

Här berättar Beauty om sin historia, på bänken ovan TV:n står tre burkar, det är de som gör att hon kan fortsätta leva och att hennes två barn kan fortsätta ha en mamma.

Taket i Beautys badrum ger som resten av huset en hel del över för önskan.

Vet inte om någon haft östrogen i min mat, om jag blivit gammal eller om jag bara är mänsklig men när jag lämnade Beauty och hennes symaskin så gjorde jag det med en klump i halsen och glansiga ögon.

Stämningen i kåkstaden är väldigt vänligt och relaxed under dagarna och människorna är glada över att det kommer ut turister och tittar hur de har det. Det är full kommers i de olika skjulen och du hittar allt från bilmek till småaffärer men inga som ropar eller försöker att få dig att komma och köpa av just dem. Som sagt väldigt relaxed.

Alla småkillar var helt bedårande som sprang och poserade runt kameran med olika Spidermanposer och liknande

Allt detta för att sedan dyka fram allihopa och se sig själva på bakstycket av kameran. De var helt lyriska över resultatet och ville bara ha mer.

Vi fick sedan komma hem till ett par, Mpmez och hans fru Xshlovisa, (stavningen på henne är nog inte helt hundra, uttalas dessutom med ett klickljud början) där han är en gammal bekant till Kenneth i egenskap av målare och ha hjälpt till att få Villa Cape Adventures till den lyster den har.

De bjöd in i sitt lilla hus som är av typen "Mandelahus" som är ett resultat av Mandelas löften och ett pågående projekt att bygga små stenhus i kåkstaden på ca 35-40 kvm, två rum och kök, så att alla ska få ett hem.

Vi satt och stod i deras vardagsrum medan de stod i köket, där den totala storleken motsvarade ett svenskt kök.

Där berättade de om sina traditioner och seder och hur de har ändrats genom året samt skillnaderna på att leva i Kapstaden mot förhållandena i deras hemby högre upp i landet. En intressant berättelse om ett liv där gamla seder och tron till sina förfäder hade en stark prägel vilket utspelade sig genom olika seder och bruk som för en annan kan tyckas ytterst konstigt och irrationella. De berättade hur dessa var starkt förankrade i deras hembyar medan de inte levde på det sättet i Kapstaden med tog sig ann det så fort de kom hem.

På frågan varför de trodde på detta och varför de utövade dessa seder blev svaret: Det bara är så, vi är uppväxta med det blev det korta svaret.

Fair enough, är väl ungefär samma anledning som många svenskar tror på jesus, gud och ett liv efter döden om man lever på ett visst sätt. Kan TV4 sända program om personer som pratar med döda utan att det ifrågasätts så varför inte det här.

Mpmez i berättartagen, en mycket dedicerad och visuell man. Han berättade med en stor energi och ett väldig visualiserande kroppsspråk så att tanken på att man kunde bo en hel familj på denna lilla yta, blev ännu svårare att ta till sig.

En av deltagarna som sitter i gränslandet mellan kök och vardagsrum och fotograferar ett gäng väldigt glada linslusar

Som sedan inte kunde får nog att se på sig själva i bild. Det på något sätt är väldigt beskrivande för det avstånd som råder mellan deras liv och det liv jag och många andra med mig lever.

Barn de bondar direkt, så härligt att se, så kompromisslöst på något sätt.

Vet inte om detta stärker Svenska Spels position direkt. Deras hårda marknadsföring i "fel" områden har ju varit uppe på tapeten några gånger.

Folk sitter efter gatorna för att klara hetan. Gradantalet i de här plåtskjulen får rummet jag bor i utan AC att verka som en inackordering på ishotellet utanför Kiruna. Arbetslösheten är upp till 30 % och minimilönen för dem som jobbar är 8 spänn i timmen. De privilegierade som har ett jobb kan alltså efter en dags slit festa till på valfri meny hos MC Donalds.

Det är många tankar som far genom huvudet efter en sådan här dag. Tänk att alla dessa människor i grund och botten är precis som vilken människa som helst som vi känner. De har precis samma förutsättningar som vi har, några är smartare än vad du och jag är, några är starkare, några är snyggare, några är roligare etc. Den stora skillnaden är vara att just de här människorna har inte samma möjligheter för de är lite annorlunda har någon bestämt.

Jag tror inte på att man ska ha dåligt samvete för att man är född i ett rikt land. Men jag tror att man ska tänka lite på vad som egentligen är skillnaden mellan människor med olika kulturell bakgrund. Speciellt nu efter de nya kulturberikarna som har äntrat Riksdagen på grund av mångas rädsla för det okända och detta i ett land där alla har grattis utbildning på alla nivåer och ingen sätter gränsen för vad medborgarna ska göra med sina liv.

MC-trip med sidovagn

2011-01-04T22:28:00.004+01:00

4/1 @ Cape Town – Villa Cape Adventures

Gårdagen vad det nu var för dag blev en liten semesterdag där vi bara tog det lugnt, inte ens en blogg blev det. Vi roade oss istället med att häng i två olika botaniska trädgårdar där vi låg i skuggan och läste en god bok, 90talet.se, och åt lite mellan varven. Därefter skulle vi upp till Table Mountain men fick vända på grund av blåst, kabinbanan stängd.

Vi improviserade istället och åkte till Camp Bay där vi åt bröllopsmiddag där vi lyxade med värsta skaldjurstallriken med solnedgången som enda närvarande. Magiskt och vi blev magiskt mätta. Utöver detta fick vi lära oss om att man kan trimma en taxameter så att den tickar med en hastighet som går tre gånger fortare än brukligt.

Idag däremot har vi haft en MC-tur på schemat, bröllopspresent från Anna och Kenneth. Det blev en helt obeskrivligt dag som lätt kan räknas in bland de bättre upplevelseaktiviteter jag har varit med om. Vi började med att hämta ut en gammal veteranmotorcykel av tysk-kinesiskt ursprung från Cape Sidecars Adventures. Det vill säga att det i grund och botten är en gammal BMW-krigsfordon som kineserna plockat isär och gjort en kopia av och kallar den något eget.

Därefter åkte vi längst kustremsan genom lite byar för att avsluta med att åka Chapman's Peak drive innan vi vände tillbaka för att upplevelsen en gång till. Vägen är urhuggen längst stupande klippor med havet nedanför. Synerna och dofterna tillsammans med vinden som fläktar ljummet gav en upplevelse som vi kommer aldrig kommer glömma. Om ni kommer hit, gör detta, det är ovärderligt bra.

De 36 gradiga värmebölja som har klamrat sig fast över Cape Town gjorde det till ett perfekt MC-väder. Skinnjackan klibbade förvisso liten är man stod stilla men det ska man ju göra så lite som möjligt.

Hyfsad Seafood platter for two!

I solnedgången med Lions Head i bakgrunden från gårdagens relaxardag

Ett gäng BMW-kopior

Började med lite LA-feeling när vi cruisade längs Camps Bay

Sedan for vi ut på mer öppna vägar med havet vid vår sida och vinden samt doften av hav som piskade i vårt ansikte.

Det kändes som vi fick en helhetsupplevelse med Amerikainspirerad jacka och MIG-pilotshjälm på en cool hoj. Hela Top-Gun i ett liksom. Tom Cruise släng dig i väggen.

En typ av lycka byttes mot en annan, en mer problemlösarlycka fick ta vid när Kenneth gasade till lite för hårt i ett väggupp och den ena fjädringen (till vänter i bild) hoppade ur läge, vred hela däcket ur sitt läge och samtidigt frikopplade kardanaxeln. Kraftöverföringen var lika med noll och hjulet helt låst i sitt läge. Man undrar i sitt stilla sinne om detta är en särskilt lämplig krigshoj när den inte klarar av lite väggupp?

Detta skedde naturligtvis på ett ställe där solen gassade som mest och förstärkte de redan 36 graderna ordentligt. Vi kunde dock lyfta bakdelen och putta in den mot skugga.

Där tog vi fram ett glatt mekhumör när vi insåg att felet och hur det kunde lösas. Jag skulle här gärna säga att vi fixade det men efter att hammaren och en vårt tycke av övervåld hade används på felande delar så erkände vi oss besegrade av tekniken och ringde efter hjälp.

Hjälpen lät vänta på sig ett tag och vi hade en dl vatten att dela på på tre. Då av en händelse, som en skänk från ovan kom en högt spelande Monster-maskin och ut hoppade en glad tjej till tonerna av tung hårdrock och frågade om vi ville ha en Moster energidryck. TACK!

Kilen vi hyrt av kom med en ny MC och tog sedan fram en ännu större hammare och brukade än mer våld på vår tidigare MC.

Vi tog oss sedan till trevlig restaurang där vi åt...

... och Kenneth pekade ut Chapman's Peak drive som enligt honom var helt fantastik. Något vi redan tyckte den väg vi åkt på levde upp till.

Evy i en cool MC-jacka som hon blev så förälskad i så vi köpte med den som minne.

Början av Chapman's Peak drive.

Stor strand och tillika surfställe

Kenneth pekar ut Lions Head, vårt altare.

Efter en heldag så poserade Kenneth, Anna och Leah, alla i brillor och attityd.

Det blev en gryming present som vi aldrig kommer att glöma

Några färgglada hus från den muslimska delen av Cape Town på väg tillbaka med cykeln till uthyraren.

Avslutade en fantastisk dag med att Evy lagade till en paradrätt som avnjöts vid poolen med gott vin och en massa småljugande med övriga hotellgäster.

Nu läggdags, i morgon kåkstadstur

Go Natt!

Rundtur runt Cape Town dag 7 el 8

2011-01-02T20:40:00.002+01:00

2/1 @ Cape Town – Villa Cape Adventures

Först av allt: Tack alla för era underbara gratulationer och lyckoönskningar genom alla tänkbara kommunikationskanaler. Vi blir alldeles rörda och tagna av det genomslag det har fått! TACK!

Efter vigseln for vi över till Camps Bay som var del av den vy vi hade nedanför oss under vigseln. Där inmundiga vi en trerätters medan vi tittade ut över stranden där festligheterna pågick. Sedan har jag brottats med det faktum att jag måste ställa in mig på att jag bytt namn, mer än lite ovant.

När jag och min fru (sjukt vuxet) vaknade upp idag så låg hela Kapstaden under ett tjockt lock av tjocka moln vilket grusade planerna på promenad upp för Table Mountain. Vi tog istället kameran och hoppade på en busstur och fick en överblick över hela staden med omnejd. Gjorde sedan små avhopp för att se saker och äta. Dagens största engagemang lades på Water Front som är ett gigantiskt shoppingområde som bör vara den ultimata själsliga onanin för en shoppaholic. Vi nöjde oss med att titta samt att äta och dricka gott på ett flertal av deras alla restauranger.

Avslutade dagen med att gå ut och äta en trevlig middag på tu man hand.

Bröllopsmiddag vid havet, här ett vittne som gjort sig välförtjänt av lite cocktail

Vi fick en fantastisk bröllopspresent av Anna och Kenneth, en dagstur i veternamotorcykel längst kusten med Kenneth som förare. Kommer bli sjukt nice.

Lite pics från dagen promenad och busstur

Typisk arkitektur efter Long Street, gata med många trevliga butiker som dagen till ära var stängda med anledning av nyårshelgen.

Färgglatt även när det är gråväder. Har börjat lagt till med lite norrländska på de senaste dagarna på grund av Kenneth, den blå bilen blir blåbilen osv.

Utsikten från foten av Table Mountain, ingen vidare förutsättning för att vandra till toppen.

Utsikt över Camps Bay

Coca-Cola har staplat lite backar vid Water Front

Shoppingstråk i massor

En populär souvenir är målade strutsägg, de har ett litet hår i botten som använts för att tömma ut innehålet. Jag kommer osökt att tänka på den kristna högern och deras preliferörelse. Hur ställer de sig till detta? Gör de skillnad på abort och abort?

Uppfinningsrikedommen här är enorm när det gäller att skapa grejer av överblivet metallskrot. Tavlor och smycken av kapsyler hör till vardagen. Men detta är nog något av det mest sofistikerade jag sett än så länge. Elgitarr som byggts av en gammal oljedunk för det facila priset av 3500 rikstadel.

Min fru blickar ut över Water Front

Till slut kom det vackra vädret även idag.

Litet monument efter fotbolls-VM

Hus som jag gillade även om läget sög.

På väg till middagen gjorde jag det förbjudna och bröt mot min regel, "Gå ALDRIG ut utan kamera" och får se hur den berömda bordsduken låg på Table Mountain och liksom rann ner för sidorna. Fick rädda situationen med iPhonen.

Hej då till nästa gång och åter, tack för alla fantastiska tillrop

I morgon gör vi nytt försök att vandra upp till bordsduken.

Kapstaden, Cape Town, bild, bilder,

Vårt bröllop i Cape Town

2011-01-01T18:15:00.003+01:00

110101 @ Cape Town – Villa Cape Adventures

Efter åtta år tillsammans är det hög tid att slå an äktenskapets band. I december 2002 på norra ön i Nya Zeeland kraschade min och Fredds bil av en händelse och vi blev bogserade in till närmaste campingplats. Där var de enda gästerna, två svenska chicks. Jag öppnade gentlemannamässigt grinden för dessa två tjejer när de anlände campingen efter en dags klättring. Evy har i efterhand avslöjat att hennes första anblick av mig vid grinden var tron om oss som två svenska killar som var klichéer på sin egen dysfunktionella bild av att vara resenär ute i vida världen. Lite för coola för sitt eget bästa och uppmaning till sin väninna var att ”de där ska vi ha så lite som möjligt med att göra”

Hennes taktik fungerade inte, det tog oss två dagar att definiera om oss som ett par.

Vi har sedan dess varit oseparerbara, vi har som alla haft våra ”ups and downs” men om sanningens ska fram så har de till det mesta berott på en interfererande omvärld som stärkt oss och våra band ytterligare.

När man inser allt detta och att ens dagar inte skulle vara detsamma utan varandra så är det ju inget att tveka på. Vad passar då bättre som bröllopsställe för ett par som träffades på den södra hemisfären än att återgå dit. Att sedan vännerna på Villa Cape Adventures så lägligt har nischat sig på just bröllop gör ju saken ännu bättre.

Det har varit en fantastisk dag och vi kan omöjligt komma på en bättre start på ett nytt år. Jag gläds lite extra över att få ett binärt bröllopsdatum, vilket inte var helt självklart. Det började dock lite oroväckande denna dag med tokregn och hela Kapstaden täckt av ett gigantiskt moln, men vi börjar ju bli väldigt rutinerade på att det inte går som vi vill, efter starten på den här resan. Vi höll oss lugna och strax efter lunch sprack vädret upp till strålande solsken. Det blev ett fantastiskt bröllop som inte lämnade något över för önskan, det blev så nära perfektion man kan komma. Vi vigdes på sluttningen av Lions Head ovanför Clifton Beach med en magnifik utsikt av prästen Joy och vittnena Anna och Kenneth.

Men som med alla val så blir det ett vågspel mellan för och nackdelar och den stora nackdelen är definitivt att det är många av er där hemma som vi oerhört gärna hade velat dela denna stund med. En dag i händelsernas centrum där alla talen vittnar om hur fantastisk man själv är, är ju något alla vill vara med om så, det är något jag kommer att sakna.

En rolig detalj som vi alltid kommer bära med oss, dels i våra minnen med också i våra ringar då de är graverade med det tänkta datumet den 23/12. Som tur var så kan vi tacka Katarina med stab på SAS som verkligen slog knut på sig när de fick höra våra omständigheter. Vi är er evigt tacksamma för detta. Ringarna får vi ta med till vår guldsmed för att stryka kryss över det tänka och addera till det gällande datumet.

I väntan på avfärd mot Lions Head

Lugn på ytan, pirrig inside

Vår präst Joy som gjorde ett fantastiskt jobb.

Här med utsikt över Clifton Beach. Lägg väl märke till att vigselklädsel delvis består av flipp-flopp, något som inte var aktuellt från början då den enda regeln från Evy var täckta skor. Efter att ha hittat ett par schyssta Clark's Ökenkänor som jag släpat över halva jorden så behövdes det inte mer än två timmar i Sydafrika för att Evy skulle hamna i rätt "känsla" och en ändring var ett faktum. Men ökendojjorna är kanonsnygga och bör fungera utmärkt i den svenska snålblåsten.

Här får ringarna sig en välsignelse innan påträdning vilket kunde behövas efter den behandling de fått utstå. Jag fick frågan innan vigseln om jag hade ringarna på plats, tog glatt upp den och öppnade asken då Evys vigselring for all världens väg, ner på den hårda klippan och började rulla. Detta samtidigt som jag fipplade med den som fortfarande låg i asken och var på väg ut. Hann springa ifatt ringen innan den ramla ner från klippavsatsen och fick till slut upp den. Bokstavligen en riktig cliffhanger. Ringen fick sig några rejäla jack men dem får guldsmeden polera bort när han graverar in det nya datumet.

YES!

Visst ser Joy härlig ut?

Hon passade också in i den hårfagra ensemble som gick till "altaret"

Till min förvåning upptäckte jag att jag inte skulle ha några problem att dricka skumpa dagligen.

Kenneth, gör ett kanonjobb som vittne och arrangör

Liksom Anna och Leah

"Ni hoppar ur bild!"

Så nästa gång vi ses så blir det under namnet herr Mikael Törnkvist eller civilingenjör Törnkvist för den som vill hålla på traditionerna.

Nu ska vi ut och njuta av god mat med våra kära vänner Kenneth och Annas som ska ha ett speciellt tack för att de gjort allt detta så bra.

Kram på er alla

Kapstaden, Cape Town, bröllop, bild, bilder,

Bröllop i Cape Town

2010-12-31T18:24:00.003+01:00

31/12 @ Cape Town – Villa Cape Adventures

Årets sista dag fick en skarp vändning, Cape Adventures som inte bara är en framgångsrik guide- och hotellverksamhet arrangerar även bröllop. Vi skulle denna dag agera barnvakt åt Leah medan Kenneth och Anna bevittnade vigseln men istället fick blev jag tillfrågad om jag ville fotografera bröllopet åt det svenska paret som var här och skulle föreviga sina band.

Att få äran att delta och agera både vittne och fotograf på ett bröllop på andra sidan vårt klot är något ärofyllt som man bara inte får missa om man har möjligheten att addera på sitt CV.

Vi åkte ut till en gigantiskt strand med det myllrande bergslandskapet som tornade upp sig i bakgrunden. Allt detta saltat med en och annan turist som vi för anekdotens skull bestämde oss för att det var tyskar. Det blev en minst sagt lyckad vigsel inför ett handfull ”tyskar” till publik som adderade stämning genom simultant hurrarop när vigseln var över.

Prästen som var Sydafrikanska pratade svenska efter att ha bott i några år i Sverige genom något kyrkligt samarbete där hon föreläst om att bo under apartheidtiden. Det visade sig att hon hade starka band till Örebro som var en av de städer hon bott i.

Sammanfattningsvis var det ett fantastiskt bröllop som jag hoppas att jag lyckats förmedla lite av.

Här kommer ett axblock av de 223 bilder som jag han knäppa.

Leah spexade lite innan avfärd.

Fotograf på väg på uppdrag, prästen Joy till vänster.

Var tvungen att få med "tyskarna" på en bild i alla fall och vad kan vara mer passande än när ringarna ska träs på?

Joy utdelar välsignelser innan skumpan exploderade

Kenneth jobbar hårt på att rita hjärtan i sanden, allt för stämningsfull bild

Höll på att bli en dyr fotosession då jag i jakt på bra vinklar klev ut lite för långt i vattnet. När vågen sköljde över och man det började svalka de ädlare delarna så gick det upp för mig att det är bra att tömma fickorna. Klarade min pocketkamera och min iPhone med en hårsmån.

Nu är vi tillbaka till hyfsat normalläge, Evy och Anna fixar ihop maten till kvällens bjudning då två av värdparets sydafrikanska polare kommer över och skålar in det nya året.

Toalettstolen har gått sönder och sprutar hela badrummet fullt. Kenneth leker handyman och gästerna kommer om en halvtimme....

Jag hoppas ni alla får en fantastiskt härlig nyår och att K&J får ett lyckligt liv tillsammans

GOTT NYTT ÅR från oss här i Cape

Kapstaden, Cape Town, bröllop, bild, bilder,

Ett bildligt årsbokslut

2010-12-31T14:04:00.002+01:00

Nu har åter ett år gått och en massa härliga minnen att dela. Jag har visserligen förlorat mitt blog battle mot "En helt vanlig dag" men i år med ett ratio som ligger i storleksordning 10 % mot förra årets 1 %. Kan dock glädja mig åt jag fått upp nästa 2000 bilder, vilket är hyggligt jobbat måste jag säga.

Här kommer en snabbresumé av året och lite av ett bildligt årsbokslut.

Januari

Året började väl så där får jag säga. När man ertappar sig själv med att varje dag, på väg hem från jobbet bara längtar att den gamla gamla skrönan från barndomens by var sann, den om alla som fick knarksprutor i benen så fort man klev på en tunnelbanevagn, då är det dags att söka sig vidare.

Så det blev med den ingången året startade.

En stor hjälp i processen att hitta inspiration blev vapendragaren Canon G10 som levererat ca 7000 bilder under det gångna året. Respekt.

Blev många promenader med bara bilden i centrum.

Vilket också gav en hel del sköna resultat som jag är jäkligt nöjd med, som denna till exempel från Hammarbybacken en kall helg i januari.

Naturligtvis påbörjades nya byggprojekt i hemmet. Då det nya badrummet invigdes några dagar innan julhelgerna, var det nu dags att göra något åt det gamla äckliga.

Bara att hugga i med bilmaskinen och skita ner lite till. Visade sig att jag stötte på patrull direkt i form av ett gammalt trasigt tätskick vars funktion var obefintlig vilket man inte kunde säga om närvaron av vatten bakom det.

Det påbörjade projektet blev ståendes i väntan på styrelsens utredning.

Februari

En total understimulering på jobbet tillsammans med alla gliringar om att vi unga ingenjörer bara använder miniräknare medan de äldre minsann använde sig av räknestickan fick mig att börja titta på denna mysko tingest. Slutade med att jag budade på några auktioner på Tradera och vann alla auktionerna med sju stycken räknestickor som resultat. Utan att jag gjort någon djupare analys så misstänker jag att andrahandsmarknaden för dessa stickor inte är lysande.

En briljant artefakt som bygger på de logaritmiska lagarna och har man bara koll på dem så är den inte så jättemycket svårare än en avancerad miniräknare. Men mycket långsammare och det blir lite som att tvätta bilen med tandborste istället för att köra in den i biltvätt. Men den visar helt klar på att någon tänkt till lite när den en gång togs fram.

Testa själv här

Februari blev annars en ganska snöig och kylig månad med allt vad det innebär...

..ungdommarna åkte puder på berget ovan vårt hus...

...och självaste Willy Brandt fick klä på sig för att klara miljön.

Det blev också en hårdsattsning i familjen med betoning på en och det var det inte jag som stod för utan Evy...

Som gjorde en grym bragd genom att pina sig igenom Kort-vasan.

En sliten men lycklig tjej.

Vad den här bilden säger mer än att det var väldigt många proffsfotografer på plats på Vasan, är att 100 % av dem använde Canon. Vad kan det bero på?

Medan Evy slet hårt i spåret så passade jag på att stötta AXA:s försäljningsteam i deras monter. Andreas till höger som blandannat jobbar med att analysera hur olika marknandsföringssattsningar påverkar försäljningen, har ännu inte kommit tillbaka med information kring vad min närvaro har betyt. Jag vänta med spänning.

Vi hann naturligtvis med en hel del umgänge med vår kära vänner under året....

Med många skratt som resultat. Denna specifika kväll åt vi franskt vilket resulterade i att vi skulle ha ett franskt bröllop. Lite oklart vad det skulle innbära men jag misttänker ränder och basker som huvudtema. Men det var bara en av många idéer som paserat revy under året.

Vi fick tillslut ett beslut från Styrelsen och kunde gå vidare i rivningesprocessen. Det kom sedan en snubbe med mätare som ordinerade mer vila på byggat under överseende av en byggfläkt så att vattnet kunde torka upp ordentligt. Var också tvungen att göra hål i golvet för att komma åt fukten under bjälklaget. Spännande värre.

Mars

Ny månad och helt plötsligt vände det, jag fick värsta sköna uppgiften med ökat ansvar och problemlösning inom områden som var adekvata för min kompetensprofil...

...INTE! Utsikten var den samma som förra månaden i dubbel bemärkelse. Operation "Hitta nytta jobb" gick på högvarv med positiva resultat.

Den privata sfären fungerade desto bättre och lystes upp av nya och gamla vänner. Först ut blev Jennies födelsekalas som avrundades på tredigt Aussieställe.

Kontrast och tradition: Stora delar av den här perioden gick åt att utröna hur corporate det är att ha en skjorta med logotyper på bröstet eller om det bara ser ut som en surfpyjamas. Det är stora frågor.

Födelsedagsbarnet och Stefan i någon suspekt posé. Hur jävla corprate är det. Va! Va!

Med mars månad började även våren titta fram lite grann, dvs det slutade att snöa. En välkommen vår efter all tung snö som fallit på landets alla tak med förödande konsekvenser för de enkilt drabbade. Som bostadrättsägare kunde jag inte annat än att tycka synd om dem alla, tills jag en dag kom på att vi faktiskt har en sommarstuga och att den faktiskt existerar även under vinterhalvåret. Ett faktum som även den mest inbitne postmodernisten måste förlika sig med. Syns inte, finns inte fungerar bara på barn.

Det var bara att ikläda sig white trash-garderoben för en liten utflykt.

Mycket riktigt hade även vårt tak drabbats av snöepedemin, dock utan allvarliga konsekvenser. Utetaket hade hängt ner sig ca 5 cm på mitten och dörren kunde inte öppnas. Men annars allt ok.

Några timmar hårt slit...

...gav reultat.

Jag hann med ett besök på byggmässan med några gamla kollegor och tittade på leksaker. Det är något visst med stora maskiner. Med sådana här maskiner bygger sig varumärket av sig själv, de riktigt utstrålar rustika och kvalitativa kärnvärden.

Sedan fanns det företag som hade lite större problem med sina produkter och speciellt vilka värden som de ville applicera på varumärket.

Åkte på en regelmässig vårförkylning som förde tankarna till Svininfluensan, satan jag kände mig dålig.

Renoveringen gick sakta framåt och var ett givet inslag i vardagen.

April

Årets bild i kategorin kreativa vinklar och kallas "the Goat Fuckers". Bilden är tagen i Örebro vilket få ses som inte helt obefogat efter årets turbulens där ingen gick riktig säkert på gatorna.

Med april kom också våren, värmen om på många plan glädjen

Efter en längre tids arbete på ett jobb som inte var helt rätt för mig så öppnade sig tillslut en lucka och jag signade på för nytt jobb.

Firade med att utöka hemmet med en dröm, en livsstil, en Bad Boy.

Som om inte detta var tillräckligt lyckades jag bli iväglurad på en sådan där sportmatch. En intressant företeelse där en massa väldigt dedikerade människor som skrek väldigt mycket.

Det var förvisso ganska intressant att se...

även om det bästa hände i mellan att de spelade... Vilket drag...

Och renoveringen då? Jo den gick vidare.

Maj

Hade en slutspurt på jobbet som gick lättare än någonsin.

Passade även på att sprida lite glädje på jobbet, här läsande QX med obligatorisk hjälm, man läser inte gaytidning på en byggarbetsplats utan hjälm.

2010 blev också året då en tsunami av fyrtioåringar började ploppa upp i bekantskapskretsen. Först ut blev Ullis som bjöd till en hejdundrande fest.

Börjande storstilat med mingel...

sen firande...

För att sluta med klackarna i taket ordentligt.

Så går det till när fyrtiotaggare är taggade.

Den 22 maj kom då dagen då det var dags att hoppa av skutan. Trots att det inte kändes som jag hamnat rätt så är det alltid vemodigt att lämna något som varit en så stor del av ens liv i några år. Det var ju trots allt arbetsuppgifterna, eller avsaknaden av dem som gjorde att jag letade mig vidare. Ett jobb är så mycket mer än det, som jobbarkompisarna de som gjort det värt att gå till jobbet.

Det var med ett litet leende som jag beklädde kontorsdörrens insida med bilder av mig. Tänkte att det kan vara lite trevligt för den som tar över mitt rum och kanske är han lite nere en dag och stänger om sig. Och DÅ, får han se mig och kommer att tänka på allt kul vi haft och så blir han glad... Jag är fan briliant!

Efter att under två år slitit med att nå det gamla företagets vision, att bli det i särklass bästa företaget i branschen kändes det nu bra att gå till ett företag som redan är det*

Som extra bonus en grym adress.

Efter en första veckar på jobbet var det dags för en helgvistelse med boysen. Henke hade köpt in sig i Frederiks båt och invigningsturen var ett faktum.

Vi landsteg en ö där vi överlevde under en massa olika typer av väderlek.

Vi roade oss med allt från enklare tärningspel...

...något mer manliga lekar...

... och till lite mer vågade. Här jag i ett försök att tolka Zorn

En killhelg är ingen killhelg utan vapen. Frederiks försök att utstråla manlighet går dock lite förbi i den här posen.

Så kom äntligen den riktiga värmen och med den öppnades dörrarna till sommarstugan. Evy är sällan så glad som då.

Underbar tid, många motiv och många trevliga stunder med fantastiska grannar

Ida och Max i sin nya koja mellan grenarna

Max visar styrkan för morfar Rolf

Det obligatoriska inslaget varje maj är naturligtvis Strandskog Open som går av stapeln varje år på samma ställe vid Saxnäs golfbana på Öland

Två glada gäng

Där det andra var lite bättre än det första.

Erik och Oscar gör allt för att leva upp till golfmyten

Tävlingen togs hem av Oscar som i sin ödmjuka och för honom väldigt karaktäristiska still tar emot den ansenliga summan pengar utan att göra en min.

I vanlig traditionell anda hamnade vi i källaren på Hotell Skansen med sitt enorma utbud av Whisky.

Tog tillfället i akt och dricka en slurk av Octomore världens rökigaste whisky. Smakade inte bra men kul att ha testat till det facila priset 200 kr/cl. Blev en etta och det räckte långt.

Ja det behöver väl inte sägas så mycket, bör väl stå klart nu att det här med renovering har gått som en röd tråd under det här året.

Juni

SOMMAR!

Även detta år kom sommaren och midsommar med den. En trevlig helg där sommarstugan börjat bli till tradition.

Evy laddar här upp för en trevlig kväll och passar på att köpa för hela sommaren. Lägg också märke till det klanderfria taket längst väggen som lyses upp av ett indirekt svepande ljus som skapar en varm och ombonad miljö i ett av Sveriges finaste butiker

Började sedan midsommardagen med ett häng vid det gemensamma midsommarfirandet i Thorshälla

där vi minglade med den lite mer trendkänsliga delen av befolkningen.

Någon som däremot struntade i det här med stil, visar här att har man väl friat och bröllopet är bokat, ja då kan man ha vilka solglasögon som helst. Respekt!

Tilda tittade på när brorsan i traditionell anda visade de äldre att det kan ALDRIG bli för mycket bollsport. Man måste träna.

Först lägga på rad...

Sedan ta ut linjen... och sen...

...bara att slå på. Uppskattningsvis 8 timmar golf på en dag och resten av dagen spenderades med blandade bollaktiviteter som fotboll, tennis och kastlekar med boll

Även de vuxna lekte

Det blev naturligtvis en sjukt trevlig med många skratt och trevliga samtal mellan alla generationer. Jag ser fram mot att detta upprepas även detta år och kanske även med en utökad skara. Tält på gräsmattan är faktiskt ganska charmigt och ett ypperligt sätt att uppleva ungdomen igen.

Något som uppskattas med sommaren och stugan är att jag kan vara mig själv. Har man inte enkla hörselskydd då får man ta det man har.

Visade sig också att jag kommit in i ett fantastiskt gäng av arbetskamrater, alla med den unika förmågan att ha roligt. Här AW hemma hos J...

... med grymingutsikt.

Kom ganska snabbt in i hetluften med egna projekt och ett av dem var att omställa en kvarlämning från det gamla folkhemmet till något nytt, modernt och fräscht.

Stefan har i högre utsträckning än tidigare år frekventerat vårt liv och vi hans. Något som jag är oerhört glad för. Vi är liksom på samma våglängd på många sätt, lite smartare än snittet och egentligen missförstådda genier och då är det skönt att vi förstår varandra.

Juli

Semester under hela juli månads om spenderades i stugan med diverse utflykter till mer och mindre trevliga utflyktsmål.

En månads på landet kräver sina prylar, här ett urval av dem. De tre datorerna som var med fick snällt ge vika för de små på denna bild.

Frulle och fotbollsplanering, Evy hade en minutiös koll på ALLA matcherna. Känns som jag är lite felstöpt, har inte riktigt fattat det där med fjollboll.

Lysmask, stor händelse, aldrig sett i Sverige förut trodde de bara existerade i sagoform hos oss, men icke.

Obligatoriska inslag för sommaren i stugan är poolen...

... och Slagstaglass

Den först nämnda hade i vissa avseenden en högre underhållningsfaktor.

En uppskattad tillställning bjöds vi på i Tallkrogen med för mig nya bekanta som lett till en utökad Facebooklista och en förhoppning att vi kan utöva ytterligare samtal och skratt hos oss nästa gång.

Vi hade en sedvanlig ström av vänner till stugan som förgyllde våran vardag. Först ut var familjen Henke och Sofie med döttrar. En underbar kväll med en tjuvstartad kräftskiva på meny.

Men först lekte vi i poolen. Jag och Henke försöker oss på att imitera Indiska gudar eller något liknande för att roa, mest oss själva troligtvis.

Tjejerna på väg till badplatsen.

Sommarens roligaste bild, tjejen i bakgrunden hade minst sagt humor :)

Men helgens höjdpunkt och även sommarens var upptäckten av Tore Skogmans gamla hitlåt "Du é en riktigt klippare du!"

Efter en trevlig dag så började tävlingen: 4 kg kräftor, flest ätna vinner eller något i den stilen.

Semestern var som sagt fullspäckad och näst på tur stod en fantastisk helg med Anna och Anders med sjöutflykt och massor av skärgårdsluft.

"Nu du baby, nu ska du få se på vågade grejer"

För en landkrabba som jag är så var det en häftig känsla att vara ute på öppet hav i en relativt liten båt den kändes ju så stor när man klev på den. Man är inte stor när man inte ser annat än horisont åt alla håll.

Avslutade med härlig grillkväll

Direkt efter skärgården återgick vi till vår oas sommarstugan som borde börja benämnas med stor initialbokstav. Vi tog några dagar för att städa upp lite av skräp som tillslut dämmer upp och skapar problem om man inte tar tag i det. Detta innan besök från Örebro väntades med Zoo-besök på schemat. Ett lokalt skyfall slog omkull planerna med resultatet att vi åkte på lekdag i hos familjen Bergström.

Ni ser ju själva att det var lek på schemat.

Under kvällen gjordes också den stora upptäckten att Jonas faktiskt har Ägt ett gymkort.

Vädrets makter visade sig från sin bästa sida dagen efter och vi fick äntligen efter flera års planering åka till Eskilstuna Zoo

Fick se värsta Puman i en Doggy Style...

Sommaren avslutades med att vi fastighetsägare, eller i alla fall delägare i en fastighet som sedan ska styckas upp i 42 delar och distribueras ut till alla sommarstugeägare. Ser framför mig ett intressant 2011 när 42 personer ska argumentera för varför just de ska ha mer yta till lägre pris än någon annan.

Vi firade detta genom att gå över till våra kära grannar och tillika vänner. Som ni ser så lever vi upp till radhusidyllens alla regler och lagar när vi springer mellan husen iklädda flipp-flopp och har en Bag-in-Box i näven

Augusti

Sista dagen på semestern fick vi äntligen komma ut med grannens nyinköpta båt efter diverse smådetaljer som "hur man startar båten" med mera hade undanröjts steg för steg under den gångna sommaren.

Sen var det åter dags för att återgå till det vardagliga vuxenlivet med ansvar och ett propert yttre, något som jag alltid arbetat hårt för att uppnå med sällan lyckas särskilt bra med.

För att återgå till ett mer respektabel jag krävdes hårt arbete och någon form av inverterad evolution där jag stegvis tog mig från en trolliknande hybrid, via

en Lemmyinspirerad...

halvpsykopat..

ner till en Simpsonliknande...

...Raggefigur för att tillslut

kunna inta en respektabel och städad fasad för att representera mitt mer högaktade jag. Måste villigt erkänna att jag inte kände mig särskilt hemma i detta välpolerade yttre och har nu bestämt att jag troligtvis inte ska utsätta mig för detta på detta på ett tag. Ser ni mig under 2011 kommer jag högst troligt se ut som skit. Kontrast och Tradition.

En tänkvärd bild tagen på väg till jobbet.

Fredd och Linda tillbaka i Svärje där de passade på att hänga under en härligt kväll på Pontus! Ett kärt återseende som skapade en längtan för längre och mer omfattande umgänge. Får försöka att styra upp en resa tillsammans här framöver.

En väldigt uppskattad företeelse under hösten har varit återföreningen med Jiewertz, kvinnans om givit hybrisens alterativtolkningar ett ansikte.

Det har varit allt från finkultur på Debaser som är H.J:s vardagsrum under delar av året, till mer opretantiösa vandringar på stadens konstscen.

det fina med H.J är att hon har förmågan att se saker från flera olika perspektiv..

En av årets stora händelser och traditioner är att höja nivån på Lundquistmästerskapen som går av stapeln på olika ställen i landet beroende på vad tidigare års vinnare har haft för preferenser när denne anordnat årets tävling.

Detta år blev det Åmm... förlåt Omberg menar jag.

Den kanske inte helt bristfälliga informationen som nått ut till alla tävlande och då även till mig deklarerade Omberg som jag av någon outgrundlig anledning hela tiden har hör och "läst" Åmmeberg. Måste vara en sådan där Freudiansk feltänkning då jag länge viljat spela vi just Åmmeberg.

Väl där vid Åmmeberg blev vi ståendes och beskådade en svensexa och gladdes åt att vi varit först på plats, hunnit köpa polleter till drive-inrangen och priser till prisbordet. Allt detta när Lennart, tävlingens ordförande, ringde och försäkrade sig om vår närvaro och meddelade att de stod längst ner på parkeringen. Efter att tittat igenom hela parkeringen med de 10 bilar som stod där, var det bara att ta upp datorn och försäkra sig om ifall vi var på rätt ställe vilket vi snabbt upptäckte att vi INTE var.

Som ensam ansvarig för detta miserabla misstag var det inget annat att göra än att ta på sig skulden, sätta sig i bilen, ge full gas söderut i hopp om att hinna fram innan vi skulle slå ut. En resa på 10 mil, enkelt i vanliga fall...

...men nu skedde den under vad som på internationell och politisk nivå kallas tyst diplomati...

Vi kom i alla fall i tid med 5 minuters marginal.

Det tog några utslag och puttar men sen lättades det på de diplomatiska restriktionerna.

Årets vinnare blev Kjelle efter en väl genomförd runda. Mina egna insattser var väl så där, de tre första hålen gicks runt på ren adrenalin vilket inte är den bästa ingrediensen för en avslappnad spelstil.

Oklart vad som pågår här...

men allt efter kvällen gick så blev Oscar mer tydlig, vilket förstärktes av allt bling-bling.

Trots en oplanerat lång hemresa hann vi förbi Fredds familj och hänga lite. Ytterligare ett av sommarens underbara och minnesvärda händelser.

De stora händelsernas tid stannade inte där, 2010 blev året då Carro och Fredrik tog varandra till altaret eller rättare sagt till cirkeln av vackra blommor.

Jag fick äran att att föreviga denna händelse med min kamera, en kul, ärofylld men också skrämmande uppgift men med bra resultat.

Det är så här det blir när man går äktenskapens band.

Brudens far snyggar till det sista i talet.

Erik och Axel sätter lite Rock'n Roll på stället

September

Evy gjorde ytterligare en bragd och kutade tjejmilen tillsammans med en jäkla massa andra brudar.

För min del kopplar jag hösten 2010 till flygplatser.

"Everywhere I travel, tiny life. Single-serving sugar, single-serving cream, single pat of butter. The microwave Cordon Bleu hobby kit. Shampoo-conditioner combos, sample-packaged mouthwash, tiny bars of soap. The people I meet on each flight? They're single-serving friends." Jag har alltid viljat ha möjlighet att kunna referara till Fight Club och låta trovärdig. Det gäller att ha lagom stora mål i livet.

2010 var också året då Thea blev vuxen och fick vara ensam utan päronen med oss. Blev en "heldag" på Heron City, de har ju så dåligt tidsperspektiv de där små, tre timmar och man säger att det är en hel dag så köper de det rakt av.

Vittnesmålet mot det purjt som nitade Johan i Sälen under Svaveks svensexa var en intressant men udda upplevelse. Om än litet pirrigt ovant så gjorde vi på åklagarsidan ett ypperligt jobb då vi nailade aset och han åkte på en hygglig mängd pengar och 40 timmars sammhällstjänst.

Så här snygg var jag i September

Oktober

Mer flygplatser, troligtvis på väg till Luleå och Haparanda som slutstation.

Oktober månads stora händelse var utan konkurrens Helenas inflyttningsfest/födelsedagsfest som visade sig var en offentlig deklaration av hennes och Nisses samboskap. Något som tydligen skulle impliceras av festens temaval Tillsammans något som alla missade till förmån för det mindre tydliga budskapet födelsedagsfest.

Jag gjorde hur som helst det bästa i att försöka tolka temat på mitt sätt.

Eliza var mig behjälplig att sprida budskapet.

November

Med November kom snön men också Evys födelsesdag med en veckas firande av födelsebarnet

Först ut var familjen Zeek som bjöd til fest i Västerås

På självaste dagen firades Evy av mig genom en trevlig förmiddag som sedan övergick till en blåsning där Evy i tron att äta middag med sin mor och mig istället fick en helkväll av tjejgänget på Skarapan restaurang.

En grymt lyckad kväll med många skratt och glädjetårar.

Firandes avslutade med Spavisstelse på Grisslehamn i goda vänners lag.

En vecka som var oerhört lyckad och där alla glada inslag övertog den eventuella ångest som övergången mellan 30 till 40 kan medföra.

December

December har ju helt klart en späckad månad där det är svårt att avgöra vad som varit bäst. Missade flighter och försenad ankomst till Sydafrika har ju helt klart varit sämst men på plussidan har vi både resan till Sydafrika som till slut blev av och inköpet av en ny Canon EOS 7D... Det är svårt att avgöra :)

Första provskjutet med kameran blev på en Idolupplyst Globen

Stockholm begåvade också av en Halo som kunde skådas över hela staden, rent magiskt.

Men viktigast för månaden var nog i alla fall att vi kom iväg till Sydafrika till detta fantastiska land med alla fantastiska miljöer. Kära Svenskar överge ert Thailand lite grann och titta hit varannan gång. Ni kommer inte bli besvikna.

*är lite nöjd med denna fyndighet med tanke på bransch

Slut på Road Trip Dag 5

2010-12-30T21:36:00.000+01:00

30/12 @ Cape Town - Villa Cape Adventures

Hej alla och tack för alla glada tillrop och uppskattade kommentarer på mina bilder och inlägg. Glädjer mig a lot.

Med tanke på de senaste dagarnas nyttomaximerande så känns det som att jag äntligen börjar leva upp till mina hedonistiska ideal. Denna dag har naturligtvis inte varit något undantag. Började med en tidig frukost för att sedan tidigt, kl 10:00, bege oss ut på biltur mot Kapstaden och kompisarna. Vi valde nu bort den välrenommerade Garden Route mot mindre småvägar genom olika vindistrikt så som Villiersdorp, Franschhoek och Stellenbosch.

Jag kan erkänna att jag gav vägarna här lite oförtjänt skit i början av denna trip för de har senaste tiden verkligen låtit oss glida fram genom landskapet. Idag i den kuperade miljö som vi tidigare beskådat vid sidan av vägen. Det har varit slingriga vägar, upp och ner genom dalgångar med vattendrag som passerat revy på sidorna. Efter en och enhalv timmes färd kom vi upp på ett litet högre berg som inte släppte förbi de låga molnen. En mental pånyfödelse när man tränger sig ut genom den sista bergsskrevan ut till friheten och beskådar Franschhoek breda ut sig nedanför.

Vi gled runt i nämnda stad i några timmar, åt gott, tittade på handarbeten, spisade lite kultur genom olika gallerier samt ökade vår egen konstsamling med en handmålat strutsägg.

Efter en generöst tilltagen tid för avslappning på stadens ena pannkakscaféer så bar det iväg den sista vägen in mot Kapstaden och Villa Cape Adventures. På vägen in i staden mötes vi av ett gigantiskt moln som steg efter konturerna av Signal Hill som är beläget mellan havet och Table Mountain. När vi sedan närmade vår slutdestination så visade det sig att den låg rätt nära den utsatta kullen. Med resultatet att när vi klev ur bilen så lät det som vi klev rakt in i en krigzon med alla helikoptrar som passerade ovan våra huvuden för att marinera den brinnande kullen med vatten.

Kenneth var ute och med några gäster på vinprovning så vi hängde lite med Anna och Leah där jag genast satte igång operation indoktrinering. Jag tror hon är för liten för att lära sig frasen ”Micke är bäst” på den tiden vi har men jag kan i alla fall lägga grunderna inför nästa gång vi ses.

Avslutade dagen med en en gigantisk skaldjurstallrik som naturligtvis var superb och toppades av ett fantastiskt sällskap. I morgon är det nyår och nya spektakel att hitta på. Ett gigantisk shoppingcentrum på dagen och sen blir festligheter.

Over and out!

Började morgonen med frukost och sedan promenad i den trädgård som anslöt hotellet

Synd med vädret med tanke på förutsättnignarna

Typiskt landskap och väder som vi färdades i under dagen

Men vid Franschhoek sprack molnen upp och vi kunde åter känna sommarens bris utanför bilen.

Lite smakprov på de slingrande vägarna, hä på väg ner till ovan nämnda stad med molnen i bakgrunden som inte riktigt orkade sig över vilket vi är evigt tacksamma för. Moln må tillföra dramatik till ett landskap men någon måtta får det vara, vi är trots allt på semester.

Jag var minst sagt sugen att köpa ett zebraskinn men det får vänta.

Monument till minne av dem Huguenoterna som kom hit och tillförde vinkulturen i landet.

Lite för området typisk arkitektur

Frappe i väntan på pannkaka.

Det brann lite på Signal Hill, här sett från foten av Table Mountain

Panorama över helheten

Brudarna i grupp

Den här bilden säger mer än tusen ord. Det är alltså far och dotter, Kenneth och Leah

Svårt att inte vara glad med den högen skaldjur.

Kapstaden, Sydafrika, bilder, foto,

Fraai Uitzicht 1798

2010-12-29T22:33:00.003+01:00

29/12 @Robertson - Bellinderry, The Robertson Guesthouse

Utanför Robertson ligger området Klaas Voogds som är uppkallad efter en stackars bonde som fick sätta livet till när en elefant fick för sig att trampa på honom. Han hittades av inte mindre än Carl Peter Thunberg en av Linnés lärjungar som skriver följande om Klaas Voogds

“A colonist who had been trampled to death by an elephant, and that in so shocking manner that scarcely the vestige of a bone was seen in his remains”, “… his blood drained into the hard ground…”

Retoriskt frågar man sig i området om det är därför vinet i området är så gott.

Huruvida det har något med saken att göra är ju svårt att säga något om, men gott vin det har vi hur som helst tagit del av, från detta område.

Efter en tapper bilresa på 4-5 timmar tog vi oss till slut till Robertsons och Ballinderry, The Robertson Guesthouse där vi mottogs av Luc och Hilda. Ytterligare ett ställe som överträffade våra förväntningar.

Vi han vila lite och åkte sedan ut till ovan nämnda ställe ca 1,5 mil utanför stan. En resa på grusvägar genom öppna fält med vinodlingar med gigantiska berg som tornade upp sig i bakgrunden. Vi hade där bord på en liten vingård med annor från 1798, Fraai Uitzicht.

Ett trevligt ställe med ytterst god mat och en fantastisk service. Restaurangen är belägen i ett gammalt rustikt hus som tidigare varit föremål för lagring och packning av deras utsökta viner. Som svensk kändes skönt att komma hit och på något sätt sluta cirkeln sedan den där Carl Peter var här på 1700-talet.

Vi avnjöt en fyrarätters tillsammans med vingårdens egna Merlot från 2004 allt detta medan en man, som vi misstänker var ägare, frekventerade vårt bord med glada tillrop och småfnitter för att se till att vi hade det bra. En mycket besynnerlig man men med ett vinnande koncept .

Entrén upp mot Fraai Uitzicht

Restaurangen ett upprustat gammalt lager och packningshus som men sin rustika enkelhet klassificeras in under någon hopkokad inredningsstil som troligtvis heter något likt svulstig minimalism

På efterfrågan av Jonas och till glädje för servitörerna så har jag fotograferat alla rätterna.

Först ut en liten aptitretare i form av lite parmesanostspryd risotto

Till förrätt blev det en Springbok Capaccio i jakten på att uppleva gårdagens smaksensation, även denna var fantastiskt god men nådde inte riktigt ända fram till gårdagens upplevelse. Evy gick ut hårt med en rödbetsbaserad förrätt som stuffats med getost.

Huvudrätten för Evy blev en udda skapelse med räkor frästa i vanilj tillsammans med en pasta som piffats till med lite curry, jo ni hörde rätt. Udda ja men inte så dumt i munnen.

Jag gick på lite Lammbiff a´la Afrika som toppats med lite rosmarin, världsklass tillsammans med huset Merlot, smaklökarna dansade tango.

Vi avslutade med en rejäl ostbricka som Evy toppade med någon brylehisoria.

Utöver denna ljuvliga middag så har dagens höjdpunkt varit den trafikpolis i staden Knysna. Han dirigerade trafikanterna med ett kroppspråk och temperament som skulle fått Tony Irving att bli alldeles till sig i tron om att precis beskådat en perfekt pasodoble.

Nu är det godnatt

I morgon ska vi börja morgonen med att inspektera den stora trädgård som angränsar till hotellet. Sedan bege oss på bilresa genom vingårdarna på alla småvägar för att åter ta oss till Kapstaden innan kvällen infinner sig.

Plettenberg Bay Dag 4

2010-12-29T08:45:00.004+01:00

29/12 @Plettenberg Bay - Akvavit

Vi har verkligen hittat en liten pärla till boende hos paret Ole och Linda. Ett vackert modernt hus på tre våningar med fem rum för uthyrning och en privat övervåning där ägarna sover och har kontor. I övrigt så delas alla allmänna ytor med alla och till frukost sitter alla vid samma bord och umgås. Mycket socialt och trevligt.

Hela huset andas perfektion och detaljer, till och med frukten i fruktsalladen som serveras till frukost är nerskuren i bitar av perfektion.

I går åt vi en middag på ett ställe en bit utanför stan på landsbygden som med hänsyn till besökarna var ett minst sagt välbesökt och populärt ställe. När väl maten kom in, började med en Springbok Capaccio, var detta förståeligt. Det godaste jag har ätit, började känna mig som Meg Ryan i hennes orgasmscen i "När Harry träffar Sally" mmmmm. Den efterföljande grillade fisken med Teriyaki-sås var inte sämre. Helhetsupplevelsen ger jag 5 kameror.

Att vädret är skit här kan man stå ut med när det kompenseras med allt det andra.

Nice rum...

... med nice utsikt, synd på vädret bara.

... och här kommer lite insikt.

Som sagt, de har en känsla för detaljer i inredningen. Gissa vem som gick igång på den här prylen. Evy helt lyrisk, som ett barn när hon fick se ett snöre runt pappersrullen. Får se om detta adopteras till vårt hem :)

Entré till trevlig landsortsrestaurang

Akvavit

Vardagsrummet som delas med ägare och gäster.

Om ni åker hit ta gärna med en flaska Akvavit till den danska ägaren det verkar vara något de saknar. De har inget Systembolaget här i Sydafrika och där med ett ganska torftigt och dyrt utbud på sådant som inte är lokalproducerat.

Nu ska jag duscha, ta en tur på stan och sedan bär det av för en natt i Robertson där vi ska inmundiga lite av deras ädla viner.

Akvavit

2010-12-28T17:56:00.001+01:00

Den 28/6 @ Plettenberg Bay – Akvavit

Först GRATTIS SOFIE!!!!

Idag har vi tagit en sista Game Drive med Rupert endast vi två. Blev en kort en där vi hade som mål att spåra upp den stora elefanthannen på 3.5 meter och om sedan tid fanns, ta en båttur ut till havet för att titta på fåglar efter vägen. Allt gick i lås, vi fick se denna gigantiska varelse som fick andan att gå ur en när han tittade upp mot oss och började gå, för att stanna efter några steg och fyra meter kvar för att äta lite mer gräs.

Efter båtutflykten blev det en grundligt frulle och sedan skjuts upp till bilen. Hade då turen att köra förbi en giraffguppering med en liten liten giraffunge på tio dagar. Det var så man blev lite blödig.

Sedan for vi vidare längst vägarna ner mot Cape Town för vår nästa anhalt Plettenberg Bay och det danskägda stället Akvavit som ska bli vårt hem över natten. Åkte igenom ett grått och dramatiskt Sydafrika via första delen av Garden Route. Stora mäktiga bergsknallar som åts upp av de låga molnen för att sedan passera broar över gigantiska raviner på, vet inte i meter, men jäkligt djupa typ flera 100 meter för att dra till med något. Kittlade hur som helst lite när man knallade ut på bron för att fotografera lite.

Väl framme vid Akvavit togs vi emot av världens härligaste par, han danska och hon amerikanska, de hade flyttat hit för två år sedan då deras skapelse Akvavit stod klart. Egendesignat och grymt vackert. Lite skandinaviskt uppblandat med lite Art Deco, rena och snygga linjer, känns helt enkelt Akvavitt. Ska ta en runda med kameran i morgon, hoppas på bättre väder och mer ljus.

Nu blir det lite power nap och sedan middag med stadsprommenad.

Puss och kram på er..

Och det är fan obligatoriskt att säga hej i kommentarerna om ni varit här så jag vet om jag skriver för döva ögon eller inte!

;)

Den stora elefanthannen, tyvärr ville ingen ställa sig bredvid så man får en uppfattning om proportionerna. Men han är sjukt stor.

Lite arty, taget på badrummet.

Inte helt fel läge på den här med flera trevliga "små" hus efter floden

Promenad efter stranden, är hon inte vacker?

Ett väldigt svårregisserat foto, modellen var inte helt kontent med mina instruktioner. Men till slut så!

River Lodge där vi hängde på dagarna

Sjukt sött liten rackare.

Man undrar ju vem som placerat en sovsäck på en av klippavsatserna, i alla fall vad det såg ut att vara.

En tjej som inte har helt lätt till skratt. Var lite scary att stå vid kanten kan jag lova, räcke till trots, när lastbilarna kom farande och hela bron gungade.

Ses i morgon

Nu dusch och sen middag

Safari Dag 2

2010-12-28T17:19:00.002+01:00

den 27/12 @ Kariega Game Reserve - River Lodge

Idag har varit en dag utan motstycke i mitt liv. Jag måste öka mitt engelska ordförråd med fler superlativ tills i morgon. Så att jag inte endast uttrycker oneliners som, wow, it's amasing, och wonderful, blir lätt lite tjatigt annars. Det är nämligen vad jag frekvent sagt under den här dagen sedan uppstigningvilket var redan 05:15.

Vi började dagen med en lång tur till ett nytt område som tidigare ägts av en farmare som avyttrat och sålt alla ägor till reservatet. Blev en hel del åkande utan att se tillstymmelse till några intresanta djur.

Efter att forcerat en antal kilometer snårig väg och ännu mera spindelväv som hängde mellan snåren, så öppnade det småningom upp sig och framför oss låg gigantisk stora och öppna ytor. Mitt i allt detta växte en massaträd som omringade den gamla förfallna och obebodda farmen. Rund detta och inne på tomten rörde giraffer fridfullt och graciöst tillsammans sprinboks, impalas med mera. Springbok som förövrigt stor på kvällen meny.

Kändes som att stiga rakt in i en gammal film.

Efter safarit tillbringades dagen med att slappa på lodgen vilket gjordes genom att sitta i skuggan, blickandes ut över floden med datorn i knät och gå igenom de hundratals bilder som jag hunnit trycka iväg. Därefter lunch som följdes av att Evy tog en massage medan jag badade och sov lite.

Eftersom alla andra åkt vidare och inga nya har kommit så fick vi en privatguidning av Rupert under eftermiddagen som var helt fantastisk. Började med elefanter, de är SJUUKT stora, speciellt när de står precis bredvid bilen.

Vår guide lite som Krokodiljägaren-light, ser han en orm så ska han springa iväg och försöka fånga den. Hittade ett spindelbo idag med en hona som var som en tändsticksask med en massa ungar som var i storleksordningen stor svensk spindel. Tydligen så har han en liten spindeluppfödning hemma så han var bara tvungen att fånga in en av dem. För en tid sedan hade han låtit en skorpinion växa upp i sin bostad, utan bur. ”Ibland låg den i duschen när man skulle duscha och ibland kunde jag hitta den i sängen”, Evy påpekade att hon förstod om han hade svårt att hitta tjej. Han var liksom nördig på ett härligt sätt och väldigt dedikerad sitt jobb.

Åkte sedan för att leta på lejonen vilket var en spännande företeelse att åka sakta omkring i busksnåren och helt plötsligt känna doften av deras byte och därmed veta att de är i närheten. Man satt som förstenad och bara väntade på att köra in i dem. Tyvärr misslyckades vi dock och åkte vidare.

Istället åkte vi och beskådade en noshörning med sin lilla unge för att sedan återgå till platsen där lejonen troddes vara för att finna dem solandes i kvällssolens sista strålar.

Eftersom vi var ensamma kvar så blev det ingen gruppmiddag i vanlig ordning utan de överraskade med parmiddag deluxe. Kom in i stora salen så var det tända ljus i trappan upp till en avsatts ovan takbjälkarna i en öppen planlösning med öppen sikt ner på salongen och den öppna spisen. Sedan trerätters inspirerad av området. En overklig sistakväll på lodgen som inte går att beskriva med ord, saknar även svenska superlativ. Vi roade oss i alla fall med konstaterandet att det är visa kontraster mot förra resan då vi käkade Biff Rydberg tillagat Trangiakök

Här kommer lite bilder från dagen. Tyvärr inga från middagen.

En av dem som vi fick i ansiktet hela tiden.

Rupert går igenom fakta om termitbon. Tar många år innan den når denna storlek

Här den nedlagda farmen. Lägg märke till alla termitbon som ploppat upp, de fanns överallt.

Evy spanar in giraffer

Det är något rofyllt med giraffer när de liksom flyter fram

Yellow Mongoose, en snabb liten rackare som tydligen kunde ge sig på det mesta, nästan lite ettrig.

Två mindre elefanter som kom ner för att dricka lite. Tyvärr fick vi aldrig se den stora tjuren på nära hålls om mätte lite drygt 3,5 meter och välte träd för att den kan.

Jag är lite svag för att knäppa de här siluettsbilderna, jag erkänner.

Mäktiga, eller hur?

I morgon upp 05:15 sedan sista Game Driven innan vi far vidare tillbaka mot Kenneth och Anna i Cape Town via några andra ställen.

Kariega Game Reserve

2010-12-27T11:45:00.003+01:00

26/7 @ Kariega Game Reserve - River Lodge

Efter en minst sagt överhettad natt utan fläkt och endast någon timmes sömn bar det av mot flygplatsen och iväg till nästa anhalt, Port Elisabeth och vidare till Kariega Game Reserve.

Flyget tog en timme och var en ren fröjd för ögat när blicken vandrade över det vackra bergslandskapet nedanför oss.

I Port Elisabeth eller P-E som man säger om man varit här mer än några timmar, hämtade vi ut vår hyrbil för den närmaste veckan. Hade turen att bli uppgraderade en klass och får nu åka lite ståndsmässigt. Det är fan på tiden att vi får lite medvind efter försenade flyg och överhettade rum utan fläkt.

Det känns helt fantastiskt, känns lite som tillbaka till förr, on the road again. Vi kunde konstatera att för exakt åtta år sedan vi var på rull sist, också då på ”fel” sida vägen, med skillnaden att då hade vi bara känt varandra i ca 3 veckor och Evy trodde fortfarande att jag kunde allt.

Vi tog oss snabbt iväg för att hinna med kvällens Game Drive och hann med nöd med att slänga i oss en grillad smörgås efter vägen.

En av de stora behållningarna med att resa är att ta del av alla de skillnader som finns mellan våra kulturer. En påfallande skillnad är hur man hanterar det här med säkerheten på vägarna. Sverige med sin nollvision har ju beklätt sina vägar med perforerade väglinjer så att bilden närapå vibrerar sönder och uppvaknandet är ett faktum. I Sydafrika har de tagit detta lite längre och deformerat vägen så att det vibrerar hela tiden med resultatet att det är helt omöjligt att somna vid ratten.

En av de tidiga funderingar jag hade när vi landade var huruvida jag som gångtrafikant har företräde vid övergångsställen likt den svenska modellen. Man är ju van att bara kliva rätt ut och alla stannar, om det inte är så här så är det en ytterst lämplig ”ta seden dit man kommer”-grej. Väl ute på vägen fick jag erfara att i Sydafrika har gångtrafikanter inte bara förtur vid övergångsställ utan ALLTID, gäller även på skyltad 120-väg. Som billist är det, förutom vikten av att anpassa till vänstertrafik också läge att ha god framförhållning och vara vaksam för människor lunkandes på vägen. För de springer inte som man kan tycka är lämpligt när bilarna ligger i dryga 120 knyck. Nej de lunkar fram med ett skönt bakåtlut, lite vaggande så där härligt som man själv kan kosta på sig på en strand.

Efter dryg timme körande så anlände vi Kariega Game Reserve där vi ska tillbringa några dagar för att få lite vildmark och safari i oss.
Vi fick genast känna på ”vildheten” då Natacha som hämtade upp oss lät oss vänta ganska länge och kom med ursäkten att en noshörning hade blockerat vägen för henne. Väl i bilen ner till Lodgen han vi bara åka några få meter så stötte vi på denna gigantiska noshörning med unge, några Zebror och ett gäng vårtsvin.

Även här har vi blivit uppgraderade, vilket vi tackar allra ödmjukas för. Vet inte vad det paket vi köpte hade inneburit men det vi fick är helt underbart. Väl tilltaget rum med ett fantastiskt badrum och allt beläget mitt på savanen vid en liten flod som rinner förbi i långsam mak. Utsikten är fantastisk och erbjuder allt från noshörningfight till mer stillsamma små Impalas som springer omkring.

Vi han lagom landa och slänga i oss lite käk på stående fot så bar det iväg ut i en stor Land Cruiser tillsamman med Rupert som är vår värd under vistelsen och en svenska familj som varit redan varit här några dagar.

Hela omgivningen myllrade av exotiska djur så att det är omöjligt att nämna dem alla men en av höjdpunkterna är vårtsvinen som inte alls är så Hakuna Matata som jag förväntade mig, de är ständig på spring.

Vi fick också beskåda lite lejon. Den första vi stötte på var ledarhannen som låg i gräset och sov, något som enligt Rupert var hans huvudsyssla medan honorna jagade åt honom. De äter i snitt var tredje dag och den insjunkna magen vittnade om att han var i slutet av den perioden och snart kommer att leta upp sina jägarinnor för lite käk. En informations som känns lite så där när han ligger inte mer än 3 meter från bilen och hade utan ansträngning kunnat nått oss i vår öppna bil på loppet av 2 sekunder. Tydligen så både hör de och känner doften av oss men så länge alla sitter i bilen och de yttre konturerna av fordonen behålls så tror den att vi är en enhet och alldeles för stor för dem. Något vi alla är tacksamma för. Alltså stå inte upp i bilen.

Vi träffade även på en av honorna med dennes tre små ungar, de var ca tio meter och erbjöd oss en obeskrivligt ögonblick när de rullade runt med varandra och lärde sig stridens ädla konst. Vilket de också varvade med att attackera morsan lite då och då. Jag fick några riktigt bra videosekvenser på dem i HD med min för situationen oumbärliga nya leksak, Canon is da shit! Tyvärr står storleken på dessa i proportion till kvalitén så de lämpar sig inte för uppladdning.

Utöver dessa ståtliga djur fick vi också se en och annan skalbagge, en väldans massa termitbon och en massa fåglar av diverse modell.

Sköldpadda som inte haft turen eller staketet på ratt sida.

Väl tillbaka mottogs vi i salongen och bjöds på en utsökt trerätters och trevligt umgänge som nu vuxit med ett sydafrikans par från P-E där mannen blev min bordsgrannde och delade med sig av sitt liv och livsöden. Född i Portugal och uppväxt i Moçambique för att sedan utbilda sig till läkare i Portugal och sen tillbaka till Moçambique. Väl där så började kommunismen få fäste och allt blev rätt värdelöst så han flyttade till Sydafrika. Det är lite konstigt att det finns folk som strävar efter den där kommunismen när alla som levt med den verkar tycka den är helt värdelös.

Blev ingen sen kväll då arla morgon väntade med uppstigning kl 05:15 för en ny Game Drive.

Sammanfattningsvis en fantastiskt dag.

Capetown

2010-12-25T21:19:00.000+01:00

Efter slitsamma har vi äntligen kommit fram till Underbara Kenneth, Anna och lilla Leah och tagit in på Villa Cape Adventures

Resan gick till slut vägen även om det var med andan i halsen var gång vi skulle passera en kontroll.

Här flygplatsen i Doha i motljus genom bussfönstret på väg till planet efter att ha spenderat delar av julafton i en transithall.

Sista påstigningen innan slutstation.

Nu äntligen CAPETOWN!

Här utanför vårt nya hem för en tid. Kenneth leker Piccolo.

Vi hade turen att de hade lyst upp Table Mountain till julhelgens ära

I morgon drar vi på safari. Ses snart då förhoppningsvis med lite bildkvalité att erbjuda.

På väg???

2010-12-24T13:16:00.001+01:00

Nu finns i alla fall bildbevis på att vi kommit innanför incheckningsdisken till Tax Free. Det är nästan en andlig känsla som infinner sig vid denna insikt.

Men det var nära att det inte gick vägen. Efter att ha gått upp i god tid, tagit en taxi i god tid och suttit på Arlanda Express i god tid hade gott om tid till att incheckningen startade och vi var med marginal först i kön. När vi gick fram som de första att bli betjänade hade vi ett flertal köande personer i ryggen. Väl framme kunde konstaterats att vår bokning inte fanns i systemet, caput, borta och flyget fullbokat enligt tjejen vid disken....

Väl här kände jag för första gången en stark känsla av att vilja skrika rakt ut. Efter att ha bokat om alla hotell och inrikesflyg med kostnaden kvar för de gamla bokningar, såg jag nu mer än dubbla kostnaden. Detta samtidigt som jag fortfarande sitter hemma framför TV:n iförd mina vardagskallingar i våran vardagssoffa med en flaska vintageskumpa Palmes d'Or 1998* i näven och bara hatar livet.

Detta gick som tur att ordna i SAS biljettkassa fick de till det och vi kunde gå tillbaka och checka in, vä när vi gick därifrån var kön bakom oss borta.

Det här är vad man kallar extremturism med den högsta graden av äventyr och spänning inkluderat i priset. Tilläggas ska att vi inte kommit på planet ännu så lagen om all jävlighet kan fortfarande slå till så att vi inte kommer iväg.

Jag hoppas nästa tangentnedslag på denna blogg görs från ett annat land.

God Jul på er alla.

*ett minne från den första incheckningen när de hade tokrea på champange.

Kötid

2010-12-20T23:15:00.001+01:00

Blidde en heldag på Arlanda och en lång kö som det tog oss dryga 6 timmar för att ta oss fram till den snitslade banan som leder fram kassan. Väl där var det ytterligare ca 3 timmar som väntade.

Om man frånser att man hellre hade velat vara framme i Kapstaden och att det är ett skit att det inte gick som planerat. Utan ser det för vad det är och försöker göra det bästa av situationen så måste jag säga att det är rätt trevligt att stå på ett sådant här ställe en dag.

Många trevliga människor att prata med som man troligtvis inte skulle dela livsöden med annars. Alla i samma situation och alla lika förstående för omständigheterna. Familjen från sist som till slut fick en biljett, en student från Bulgarien som hade biljett men tyckte det var trevligare att stå i en kö än att stå ensam, en amerikansk familj, en man från England och en massa andra människor. Vi träffade också en äldre kvinna från Sverige som ej kom iväg till sin son i England över jul men som tyckte att Evy och jag var bland de positivaste hon träffat och gav oss båda en bamsekram innan hon gick.

Efter att ha blivit utsläng från Business Class-kön tillsammans med den äldre kvinnan haffade jag en Katarina som gjorde ett fantastiskt jobb i att gå runt och informera alla i kön. Ge dem vatten, ordna stolar till dem som behövde och allt som kan tänkas för att det under omständigheterna skulle bli så bra som möjligt. Hon lyssnade till vår situation, gick iväg i 30-40 minuter för att sedan komma tillbaka med biljetter till ett direktflyg den 24 december till Johannesburg. Vi fick också matkuponger och information om hur vi ska få tillbaka för våra utlägg som vi haft.

Katarina tillsammans med den stab som hjälpte henne bakom kulisserna ska ha en stor eloge för det fantastiska jobb som de gjorde oss och alla andra.

Vi sparade minst tre timmars köande tack vare henne och vi var inte de enda som hjälptes av denna vardagshjälte. Jag såg flera som lämnade kön efter att de pratat med henne.

Rolig anekdot, den äldre kvinnan som trängde sig före hela kön tillsammans med mig genom att råka välja Business Class-kön medan Evy vaktade väskorna. Hon tyckte det var dumt att den där killen i uniform kom precis då. Så när han väl gått sin väg trängde hon sig före alla igen och lyckades. Respekt!

Arlanda, Snökaos,

Sydafrika here we come.. Eller inte?

2010-12-20T09:58:00.003+01:00

Då var det äntligen dags att fara iväg till årets händelse, efter en stenhård sistavecka med lite sömn och mycket jobb men också väldigt mycket skoj. En fantastiskt känsla att få åka efter många månaders planering och sparande för att få njuta av lite värme från väder och vänner, ny kamera för att fotografera vilda djur, goda middagar på exotiska restauranger. Ni fattar this is the grej liksom.

Men det höll på att går riktigt illa, bilen som skulle ta oss till Bromma för vidare transport till Arlanda satt fast i den inte allt för väl underhållna vägen. Tack för det Staden, ni borde klara av det på alla pengar jag gett i P-böter. Efter 5 minuter hade jag skottat loss bilen och andades ut. Puh det var nära ögat. MEN NU är vi på väg.

Finns det något härligare än att sitta på flygplatsen direkt efter incheckning och ta det där glaset vinet och bara njuta av allt man har framför sig? Samtidigt som man tittar på alla udda filurer. Gillar speciellt de där proffs-thai-resenärerna som kommer med tatuerade tribal-sleeves, Singhalinne, shorts och badtofflor, 2010 års Svennebanan har fått ett nytt ansikte?

Sen gick det snabbt. Under de närmaste fem timmarna hann vi med att vänta en hel del, slussas mellan olika informationskanaler som informerade att Heathrow stängt medan SAS meddelade "vi flyger till Heathrow". Det hela slutade med att vi fick gå ut genom ankommandehallen där alla förväntansfull stod och tog emot alla ankommande släktingar och vänner. Den enda skillnaden för oss var att vi missat det där med utlandet.

Eftersom vi är på semester och tycker att det där med att tänka positivt är rätt bra så blev det en svindyr hotellnatt området. Fick i alla fall se Grotescos meta-humor, helt briljant! Det kunde ha varit värre om man tänker till de stackare vi träffade på flygplatsen som väntat sedan i torsdag och inte kommit iväg ännu på sin 10 dagars långa semester till Kapstaden.

Till lunch anlände vi åter till Arlanda för att genast få berättat för oss att det var kört, alla flyg till London inställda även idag och kön för ombokning var groteskt lång....

3 timmar efter att vi borde ha landat och stå och skåla med våra värdar för vistelsen så stod jag nu här i ett...

...jäkligt insnöat Sverige.

En glad stund med Anna, Kenneth och lilla Lea byttes bort mot telefonkö i 4 timmar samtidigt som Shelock Holmes rullade på DVD.

"You are number 17 in the queue" från 36 till 11 under fyra timmar när allt bryts och klockan 02 på natten, då är det är svårt att beskriva känslan. Men Robert Downey JR gör det bra i sin rolltolkning av Sherlock Holmes i den scenen då han har tillbringa 14 dagar i ett mörkt rum med att röka opium och nu sitter och skjuter med en pistol rakt i en vägg.

Men nu är det ny dag och nya tag, kom i säng kl 02 efter att blivit bortkopplad efter 4 timmars köande. Nu på morgonen fick vi tag på South African Airlines som givit oss ett referensnummer och allt ligger nu hos oss och Arlandas goda vilja. Vi får nämligen tillbringa dagen där för att förhoppningsvis hitta en alternativ flight.

Tack alla för glada tillrop och stöd kära vänner, ni är en bättre drog än opium.

Så åter igen Sydafrika here we come....

God Jul

2010-12-17T13:33:00.001+01:00

ha en riktigt God Jul och Gott Nytt År

Passar på att tacka Henke uppslag till bildidé

I morgon bär det iväg. Räknar med att avrapportera här på bloggen med bilder och anektodiska berättelser.

Jobb

2010-12-15T00:17:00.001+01:00

Avslutar årets sista arbetsvecka med en tur norr ut, närmare bestämt flyg till Östersund, bil till Strömsund för butiksbesök och övernattning och sedan tidig morgontur till Dorotea och hem.

Det är något visst med en flygplansvinge, måste vara det i alla fall, jag har sjukt många bilder på dem. Kan vara någon form av tecken på tristess. Ska bli kul att se hur många vingbilder jag får till Sydafrika.

... och värre blev det, var nere på 24 innan vi var framme. (Btw: detta är min 10 000 bild med G10, rätt bra med tanke på att det var 5000 bilder tagna i maj)

Väl framme checkade jag in på något som hette hotell men lika gärna kunde vara Folkets Hus

Extra plus för den höga tekniska standarden, här ett sängbord med integrerad musikanläggning. Mycket praktiskt och framförallt väldigt snyggt.

Jobbigt!

På vägen tillbaka fanns lite tid för foto i ett fantastiskt landskap som framställdes som alldeles stålgrått i ljuset från den låga solen. Var ute 5 minuter och fotograferade med förfruset pekfinger som resultat. Sjukt kallt

Carlas dag

2010-12-12T21:31:00.001+01:00

Idag var det då dags för Carlas stora dag då hon kunde kvittera ut in fyraårspresent i egenskap av en heldag med E och mig på Heron City med bio och upplevelser på menyn.

Dagens outfit blev lika söt som funktionell, i rosa.

Vi började med det obligatoriska besöket vid den färgsprakande fontänen där de olika strålarna svarar på trycken på en knappanel.

Sedan Donken, med en tjej som var helt överväldigad över allt stora så hon satt helt tyst i 30 minuter och bara tittade ut medan hon tuggade.

Väntan på bio, blev dock en tuffare film än den affischerade, 60 minuter med lilla spöket Laban. En spännande film som trots att den inte annonseras ut till något annat än en underhållningsfilm upplevs som mer verklighetsbaserad än TV4 Faktas program där man jagar andar.

I väntan på filmen och E skulle komma från besök på damrummet, roade sig Carla och jag med att testa löständer.

Efter filmen spatserade vi runt lite....

... åkte rallybil...

... kollade på utsikten...

...för att sedan avsluta dagen i spelhallen.

Mycket begåvade tjejer som fattat värdet av iPhone.

Grand finale blev hemma med hela familjen S med en kanongod middag. Tack för den, superb.

Julpynt

2010-12-11T23:05:00.001+01:00

Åkte på att vistas på stan idag av misstag, tvungen att i sista minuten köpa resväska och guide-/inspirationsbok. Det är hektiskt där ute.

Fick en hygglig bild i alla fall av stan.

Premiärtur

2010-12-08T23:12:00.002+01:00

Tog en tur med den nya leksaken för att se hur den för sig under mörkare förhållanden. Det har hänt en del med sensorer och signalhanteringen sedan jag köpte min förra kamera någon gång 2007.

Lite brus blev det men med ISO 3200 får man räkna med lite. Träffade en man på promenaden som var Nikonägare men enligt honom själv var Canon bättre på just brusfronten. Han tipsade mig dock om att bruset uppträder stokastiskt och att man därför kan ta flera bilder i följd, mha stativ, och sammanfläta dem i Photoshop och på så sätt bli av med bruset.

Ett mycket bra tips om det fungerar, men jag glade mig inte lika det åt det som det faktum att han använde sig av ett ord som stokastikt, mycket stämmningslyftande.

Idol 2010

Kan nån kan Canon

EOS 7D

2010-12-07T22:07:00.001+01:00

Stad i ljus

2010-11-26T20:33:00.000+01:00

Fredag och hemgång. Kände mig uppåt. Livet är rätt rart ändå.

40 det nya 30

2010-11-26T00:03:00.003+01:00

Gårdagen den 24 var E:s födelsedag och den blev mer än lyckad. Något som om man lyssnade mellan raderna, inte verkade vara en särskilt välkommen dag blev en dag som födelsedagsbarnet ville återuppleva om och om igen. Det är tack vare er alla som varit med och bidraget till en fantastisk dag för E, eller för att vara exakt vecka för det började redan i lördags, genom samtal, sms, Facebookgrattulationer och allt vad det varit.

Dagen började med en frulle på sängen och sedan raka spåret till Peaks utförsäljning som av en ren slump föll in på samma dag och passade perfekt till vårt lediga schema.

Cool tjej med nyinköpt accessoar.

Lunchade sedan på mysig italienare som låg belägen i anslutning till gamla härliga plugget. Parkerade där, tittade upp och kände inte alls att jag saknade den miljön.

Efter lunch blev det åter jobb och E firade sig själv tills det var dags för en middag i all enkelhet med E:s mor på Skrapan för att sedan fika i lägenheten. I alla fall det som E gått och trott de senaste veckorna medan vi andra planerade överraskningsmiddag med tjejgänget.

Väntar på E och eftersom det är bus på gång har jag passat på att välja klädsel efter omgivning så att jag ska smälta in väl.

Fortfarande ovetandes om att snart...

kommer tårarna... och skratten. Mycket glädje när Anna, Sofie, Camilla och Ullis kom in, tack brudar. Ni gjorde verkligen kvällen.

40 var det ja..

Många skratt blev det och presenter.

Utöver det en fantastisk trerätters och ostbricka, serverad av vad som kan vara en av stans bästa och mest dedikerade restaurangchef som presenterade maträtterna med sådan inlevelse och precision att han kunnat få en MC Cheese att fungera på Nobelmiddagen.

Att lyssna på hur en ost blivit designad, blivit smekt fram till perfektion, för att sedan få en verbal resa på några minuter kring denna osts textur och hur denna textur till slut planar ut till något helt fantastisk, får i alla fall mig att tycka det är lite bättre. Mycket inspirerande på många sätt.

Jag kan skarpt rekommendera Skrapans matsal om du vill ha god mat, god dryck, kanonservice och en fantastisk utsikt. Gör det sedan tillsammans med ett sådant härligt gäng som vi gjorde igår, då är det fulländat.

En fantastisk kväll var till sist tvungen att ta slut men mer återstår. Firandets fortsätter i helgen, då med respektive så jag inte behöver hantera ALLA brudar själv.

Tavlor

2010-11-22T23:08:00.001+01:00

Lägenheten börjar närma sig färdigt stadium och dags för inredning. På väggarna blir det lite svartvit urbaniserad konst från en av våra samtida konstnärer uppblandat med några droppar blodsröd ögonblicksrealism.

Dessa ståndsmässiga konstverk kommer naturligtvis inramas av IKEAs passande tavelram RIBBA.

bild, bilder, foto, konst, tavla,

Sjöstaden

2010-10-31T10:37:00.004+01:00

En rejäl förkylning grusade planerna för en trevlig helg i kompisar närvaro. Fick bli en hemmavistelse med försiktig lördagspromenad som substitut. Men det är inte fy skam en solig höstdag i Stockholm.

Lite härliga höstfärger utanför fönstret.

Sedan blev det en tur i Hammarby Sjöstad som jag utan problem kan se som ett ställe att bo i. Underbara miljöer med vatten, trevliga installationer och en arkitektur som faller en person som mig i smaken. Svulstig minimalism eller något i den stilen, Art Deco kanske? Vad vet jag. Se själva.

När denna bild togs så hörde jag ett skarpt tutande som skar igenom tonerna från Lou Reeds spruckna stämma. Visade sig att jag satt mitt i en trafikled och att en äldre kvinna (åldersmässigt 2-3 år äldre än mig, mentalt säkert flera hundra år) hängde på tutan i sin bil strax bakom mig. Jag gick åt sidan och nickade ursäktande, personen snörpte på munnen och titta på mig med en mycket nedlåtande blick.

Det gick då upp för mig att jag är en sån där missförstådd konstnär. Jag kände på en gång hur jag sveptes in i ett viss svårmod och känsla av missförstånd.

Jag är någon!

Ett svårmod som försvann lika snabbt när jag fann en installation av halvklotformade artefakter i ett perfekt symmetriskt mönster.

Under denna promenad som till största delen skedde inom en ganska välordnad miljö så fann jag vid dess slut lite trevlig industriporr.

Avslutar med en bild på lite nutidsrealism. För att ändå vara en så pass platt bild (bedömer trappans bredd till ca 1,5 m) så finns det ett väldigt djup i den (metaforiskt)

bild, bilder, foto, Stockholm, Hammarby sjöstad, höst,

Däckmönster

2010-10-30T19:42:00.000+02:00

Först tänkte jag däckhotell men sen såg jag att det var ett däckmönster.

bild, bilder, foto,

Någonstans mellan Kopparberg och Skinnskatteberg

2010-10-26T21:42:00.001+02:00

Förutom att jag har funnit ett jobb som jag trivs fantastiskt bra med rent jobbeskrivningsmässigt så innebär det också privilegiet att se en hel del av vårt avlånga land, inte minst de vackra delarna.

Här kommer några naturskildringar tagna någonstans mellan Kopparberg och Skinnskatteberg a.k.a Cupper Mountain and Skin Taxes Mountain

·•●•··•★•··•●☆●•··•●•··•★•·

bild, bilder, foto, Kopparberg, Skinnskatteberg, natur,

Några perioder...

2010-10-25T22:25:00.000+02:00

Fick i veckan frågan om mitt körkort på jobbet i och scannade in det och delgav det och en hel skopa glädje hos mina kollegor som gladdes stort åt vad jag kallade "en period av mitt liv"

I dag hämtade jag ut mitt nya pass som vid en jämförelse med mitt gamla fick mig att inse att jag haft en hel del perioder i mitt liv...

... och jag hoppas att det kommer fler. :)

Höstpromenad

2010-10-17T19:50:00.001+02:00

Har under dagen gått en promenad kring Djurgården och har i sedvanlig ordning haft med mig kameran för att dokumentera lite.

Ballong på väg inför landning på Gärdet

Som att promenera i en färggrann tavla. Vi var inte helt ensamma med idén att promenera denna soliga höstdag.

Vi vek av promenadstråket för en fika vid Rosendals trädgård och hamnade mitt i en filminspelning.

Det är inte utan att man blir lite nyfiken på vad tanken är och hur slutresultatet kommer se ut.

Bordsskiva vid Rosendals trädgård

Till sist har vi två av stadens stora stoltheter, Strandvägen i kvällssol och undertecknads blivande fru.

Det går inte att komma ifrån att Stockholm är fantastiskt vackert.

Rosa Bandet i stan

2010-10-13T21:50:00.000+02:00

Obelisken på Sergel Torg har den senaste tiden lyst upp omgivningen med ett rosa sken för att uppmärksamma Rosa Bandet-kampanjen. Jag tog tillfället i akt och dokumenterade lite i förbifarten.

bild, bilder, foto, Stockholm, Rosa Bandet,

En natt på 70-talet

2010-10-03T22:30:00.007+02:00

Då var det dags för den stora dagen med Helenas födelsedagsfest med temat kollektiv och "Hellre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam.".

Eftersom jag alltid velat förstå tankebanorna hos den trädkramare och självuttalade marxist som nära satte vår BRF i konkurs i ett försök till att tillämpa en lokal kommunism utan hänsyn till en ytterst verklig marknad. Så bestämde jag mig för att gå all in för en dag och leva upp till myten. "Nej till allt!"

Här väl utrustad för protest och ställningstagande, iklädd funktionella kläder av naturmaterial med de rätta budskapen.

T-shirt med "Spola Kröken" - Alkohol är inte bra, man når aldrig de högre nivåerna, man blir bakfull samtidigt som man stödjer kapitalets intressen. Finns mycket bättre esoteriska örter som du kan odla själv i din blomlåda på balkongen med nirvanagaranti.

Plakatet med informationen "Släng borgarna i papperskorgarna!" talar väl för sig själv. Allt detta sakletandet och samlandet som de håller på med kan inte vara bra.

Till detta en blygsam och funktionell väska med texten "Jag är obegripligt intellektuell". ja man vill ju gärna differentiera sig från de där borgarna. De är ju ganska korkade, jag har pratat med flera stycken av dem om mina teorier och ingen av dem har förstått ett ord av vad jag menar. Och de kan ändå inte bevisa att det inte är sant...

Dessutom är ju sanningen i förlängningen bara en social konstruktion som kapitalet försöker pracka på oss för egen vinning.

Helena blev så jäkla uppfylld av en massa okalkylerabara energier tack vare mina budskap och presenter, att hon började levitera på stället.

Hon fick en mycket praktiskt bok om handarbete, vem skulle INTE börja levitera av det?

Boken var naturligtvis inte inslagen. Presentpapper är borgligt.

Eliza kom med lite Löve

Nisse visade oss alla att det finns fler än fyra nyanser av brunt, ett tema som han även överförde på den fantastiska plockmaten där han förtjänstfullt hade blandat godingar som kavring och sylta.

Jag fick under kvällen starkt stöd i att sprida mina övriga budskap "Pippi är kapitalist" och "Släpp hashet fritt"

Vaknade sedan morgonen efter i min elhissförsedda säng, kände mig lite lagom småborglig. Med ett leende på läpparna, alltid lika kul att hänga med Helena och hennes entourage.

Tack för en kanonkväll!