tisdag 10 augusti 2010

Ed Ruscha genom mitt objektiv

Dagen till ära så är det första dagen på Sthlms Kulturfestival 2010. Detta ville Helena fira med att vara lite kulturella och gå till Moderna Museet och ta del av utställningen "Femtio år av måleri" med Edward Ruschas som konstnär. Eftersom jag inte tagit del av någon sådan kultur sedan jag spisade lite svårsmält kubism på någon bakgata i Paris under sensommaren 2007 så nappade jag direkt.

Som svensk är det ju ytterst viktigt att ta seden dit man kommer så jag har i dagarna två finkammat olika kultursidor för att suga i mig av det svenska kulturetablisimangets regler och ramar. Förutom missen att raka av mig mitt sommarskägg så kände jag mig som fullbordad popvänster som vant slängde mig med uttryck som passpartou, staffli, hybris och andra för sammanhanget relevanta ord.

Hela känslan höll på att gå i stöpet när jag vid ankomsten tvingades att betala 80 riksdaler för att få ta del av den fria kulturen. Kändes alldeles för borgligt. Men jag kostade på mig en liten spontanprotest genom att titta lite misstänksamt på den kapitalistiska kvinna som tog emot mina pengar. Där fick de allt så de teg.



När man tittar på konst ska man se lite svår ut.

"Vilket djup, man riktigt ser hur han har arbetat i olika nivåer. mmm. Gränslöst på något sätt, om det inte vore för den där gränsdragningen mellan de olika färgfälten... mmm ...vad vill han säga tro"






Visst ser vi svåra ut och väldigt djupa.





Den här tavlan höll på att få oss att spåra ur totalt från vårt uppdrag. Våra teknologiska sinnen triggades direkt av placeringen av två sfäriska objekt inom en ej försumbar radie. Vi började genast diskutera det vackra i Newtons gravitationslag men insåg snabbt att vi kunde framstå som alldeles för lättsamma och återgick direkt till en mer modest approach till konsten.

"mmm två bollar, djupt"


"Faith", "Purity" och "Noise" utplacerade i en triangel. Vad vill konstnären säga. Finns det ett dolt budskap här?

Helena hade hört att konst kan te sig olika ur betraktarens perspektiv beroende på vilket perspektiv betraktaren väljer att betrakta ifrån. Helen väljer här att se objektet upp och ner i ett grodperspektiv men kunde besviket konstatera att inget djupare budskap kom fram.


Efter ett tag började vår naturliga ådra av lek och okontrollerad glädje att bubbla inom oss och situation blev ohållbar. Vi gjorde genast egna tolkningar av motiven och skapade helt oväntat lite samtida situationskonst.

Våran gemensamma skrattinsatts ledde till bistra blickar från popvänstern som delade lokalen med oss för stunden. Vi tog det med ro och fortsatte att titta på alla de fina bilderna för vad de är. Jäkligt snygga!

Har ni några timmar över och åttio spänn. Gå till moderna och titta på Ed Ruscha. Riktigt bra





Fantastisk tavla som ser ut som ett foto från håll. Gör sig väl inte helt rättvist med hjälp av iPhone och Hipstamatic-appen så ni får helt enkelt lita på mina ord att den ser bättre ut i verkligheten























Efter att sett Ed Ruscha passade vi på att ta del av vad museet ytterligare hade att erbjuda.














, , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar