lördag 1 januari 2011

Vårt bröllop i Cape Town

110101 @ Cape Town – Villa Cape Adventures

Efter åtta år tillsammans är det hög tid att slå an äktenskapets band. I december 2002 på norra ön i Nya Zeeland kraschade min och Fredds bil av en händelse och vi blev bogserade in till närmaste campingplats. Där var de enda gästerna, två svenska chicks. Jag öppnade gentlemannamässigt grinden för dessa två tjejer när de anlände campingen efter en dags klättring. Evy har i efterhand avslöjat att hennes första anblick av mig vid grinden var tron om oss som två svenska killar som var klichéer på sin egen dysfunktionella bild av att vara resenär ute i vida världen. Lite för coola för sitt eget bästa och uppmaning till sin väninna var att ”de där ska vi ha så lite som möjligt med att göra”

Hennes taktik fungerade inte, det tog oss två dagar att definiera om oss som ett par.

Vi har sedan dess varit oseparerbara, vi har som alla haft våra ”ups and downs” men om sanningens ska fram så har de till det mesta berott på en interfererande omvärld som stärkt oss och våra band ytterligare.

När man inser allt detta och att ens dagar inte skulle vara detsamma utan varandra så är det ju inget att tveka på. Vad passar då bättre som bröllopsställe för ett par som träffades på den södra hemisfären än att återgå dit. Att sedan vännerna på Villa Cape Adventures så lägligt har nischat sig på just bröllop gör ju saken ännu bättre.

Det har varit en fantastisk dag och vi kan omöjligt komma på en bättre start på ett nytt år. Jag gläds lite extra över att få ett binärt bröllopsdatum, vilket inte var helt självklart. Det började dock lite oroväckande denna dag med tokregn och hela Kapstaden täckt av ett gigantiskt moln, men vi börjar ju bli väldigt rutinerade på att det inte går som vi vill, efter starten på den här resan. Vi höll oss lugna och strax efter lunch sprack vädret upp till strålande solsken. Det blev ett fantastiskt bröllop som inte lämnade något över för önskan, det blev så nära perfektion man kan komma. Vi vigdes på sluttningen av Lions Head ovanför Clifton Beach med en magnifik utsikt av prästen Joy och vittnena Anna och Kenneth.

Men som med alla val så blir det ett vågspel mellan för och nackdelar och den stora nackdelen är definitivt att det är många av er där hemma som vi oerhört gärna hade velat dela denna stund med. En dag i händelsernas centrum där alla talen vittnar om hur fantastisk man själv är, är ju något alla vill vara med om så, det är något jag kommer att sakna.

En rolig detalj som vi alltid kommer bära med oss, dels i våra minnen med också i våra ringar då de är graverade med det tänkta datumet den 23/12. Som tur var så kan vi tacka Katarina med stab på SAS som verkligen slog knut på sig när de fick höra våra omständigheter. Vi är er evigt tacksamma för detta. Ringarna får vi ta med till vår guldsmed för att stryka kryss över det tänka och addera till det gällande datumet.

I väntan på avfärd mot Lions Head

 Lugn på ytan, pirrig inside
 Vår präst Joy som gjorde ett fantastiskt jobb.
 Här med utsikt över Clifton Beach. Lägg väl märke till att vigselklädsel delvis består av flipp-flopp, något som inte var aktuellt från början då den enda regeln från Evy var täckta skor. Efter att ha hittat ett par schyssta Clark's Ökenkänor som jag släpat över halva jorden så behövdes det inte mer än två timmar i Sydafrika för att Evy skulle hamna i rätt "känsla" och en ändring var ett faktum. Men ökendojjorna är kanonsnygga och bör fungera utmärkt i den svenska snålblåsten.

 Här får ringarna sig en välsignelse innan påträdning vilket kunde behövas efter den behandling de fått utstå. Jag fick frågan innan vigseln om jag hade ringarna på plats, tog glatt upp den och öppnade asken då Evys vigselring for all världens väg, ner på den hårda klippan och började rulla. Detta samtidigt som jag fipplade med den som fortfarande låg i asken och var på väg ut. Hann springa ifatt ringen innan den ramla ner från klippavsatsen och fick till slut upp den. Bokstavligen en riktig cliffhanger. Ringen fick sig några rejäla jack men dem får guldsmeden polera bort när han graverar in det nya datumet.


YES!
 Visst ser Joy härlig ut?
 Hon passade också in i den hårfagra ensemble som gick till "altaret"


 Till min förvåning upptäckte jag att jag inte skulle ha några problem att dricka skumpa dagligen.
 Kenneth, gör ett kanonjobb som vittne och arrangör
 Liksom Anna och Leah





 "Ni hoppar ur bild!"



Så nästa gång vi ses så blir det under namnet herr Mikael Törnkvist eller civilingenjör Törnkvist för den som vill hålla på traditionerna.

Nu ska vi ut och njuta av god mat med våra kära vänner Kenneth och Annas som ska ha ett speciellt tack för att de gjort allt detta så bra.

Kram på er alla

, , , , ,

9 kommentarer:

  1. Helt fantastiskt, stort grattis till herr och fru Törnkvist.
    //Jonas

    SvaraRadera
  2. Kan inte sluta titta på bilderna ( inte heller sluta gråta...)
    Ni är så himla fina och härligt lyckliga.

    Love you, lycka till!
    Puss från Sofie, Henke, Thea och Carla

    SvaraRadera
  3. Du måste lägga upp närbilder med ringarna på !!! :)

    Sofie

    SvaraRadera
  4. Ååååh vad fina ni är!!!!!!! Instämmer med Sofie det är svårt att hålla tårarna borta!

    Ni är sååå fina tillsammans!

    Stort lycka till och grattiskramar från Ullis, Rolf och Ru

    SvaraRadera
  5. StörtSKÖNA bilder på ett lika skönt par en fantastisk dag!! :) STORT VARMT GRATTIS!!! Theres

    SvaraRadera
  6. Världens största grattis! Är otroligt glad för er skull! Ni är så himla fina båda två och förtjänar all världens lycka! Världens största kram!
    Claudia

    SvaraRadera
  7. Håller med Sofie, kan inte sluta titta på bilerna! Vilken underbar start på det nya året! Så underbart vackert och romantiskt, inte utan att man känner sig smittad av denna bröllopsyra! Ni är SÅÅÅÅ fina!

    Stora grattiskramar från Camilla Micke o Emmy

    SvaraRadera
  8. Tack kära vänner för era underbara kommentarer.

    Love You!!!

    SvaraRadera
  9. Hej Micke! Vilken överraskning! STORT STORT GRATTIS! Fina fina bilder! Varma kramar från Natalia

    SvaraRadera